# ID: svediakorp-gov464322
# author: Raül Romeva i Rueda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det gör mig mycket ledsen att vi måste hålla denna debatt om våld mot kvinnor, eftersom det innebär att vi talar om en aktiv, levande fråga.
Betänkandet av Maria Carlshamre, vars arbete jag gratulerar till, påminner oss bland annat om att våld mot kvinnor är en förbannelse som inte känner vare sig nationella, religiösa, sociala eller ekonomiska gränser.
Det är tvärtom, liksom det sagts, ett universellt fenomen som hänger samman med ojämlikheten i våra samhällen när det gäller fördelningen av makt och roller mellan könen.
Därför måste reaktionen vara beslutsam, här i Europa och i andra länder där situationen blivit så hemsk att man till och med talar om ” kvinnomord ”, som till exempel i Mexiko eller Guatemala.
Tiden för retorik och fördömande ligger dock långt bakom oss.
Nu måste vi agera, anta åtgärder för att stödja offren, tillämpa proaktiva och förebyggande strategier och inrätta effektiva, proportionerliga och avvärjande straff.
Men för att dessa åtgärder ska vara effektiva måste vi införa dem med de nödvändiga personella och finansiella resurserna.
För ett par dagar sedan uppmärksammade vi ettårsdagen för lagen om könsrelaterat våld i Spanien.
Detta datum ger oss ett tillfälle att, liksom Maria Carlshamre gör i sitt betänkande, betona att våld mot kvinnor måste ses som en tydlig överträdelse av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, och att vi förutom motverkande åtgärder måste inrätta program av holistisk karaktär för att på allvar ta itu med frågan om fördelningen av roller i vårt samhälle, och i synnerhet uppfattningen bland många män att kvinnor endast är objekt som står till männens förfogande och att de därför har rätt att slå dem eller behandla dem illa, och ibland till och med döda dem.
För att uttrycka mig kortfattat är jag rädd att det verkliga problemet finns inuti många mäns huvuden, och det är där åtgärderna måste vidtas.
