# ID: svediakorp-gov464319
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 688
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag håller helt och hållet med om vad som sägs i betänkandet och om vad föredraganden just sagt.
Våld mot kvinnor är i dag förvisso det vanligaste exemplet på överträdelse av mänskliga rättigheter i världen.
Det är en form av våld som inte känner några geografiska gränser eller åldersgränser för offren, och som inte heller gör någon skillnad på grundval av klasstillhörighet, kulturellt ursprung eller familjeursprung.
Det är verkligen det vanligaste brottet i världen, och Europeiska kommissionen och EU: s institutioner har en institutionell och moralisk plikt att bestämt ta ställning emot det.
Jag välkomnar särskilt det betänkande som lagts fram för oss, eftersom man där tar upp de huvudsakliga områden som EU-institutionerna måste ta itu med.
Kommissionen har inlett ett antal initiativ för att hjälpa medlemsstaterna att anta en stark förebyggande och motverkande politik för att utrota våld mot kvinnor.
Vi utarbetar rättsliga instrument för att uppmuntra till ett nära samarbete medlemsstaterna emellan i fråga om polisiär verksamhet och brottsdefinitioner, vilka ofta inte sammanfaller, och naturligtvis för att skärpa åtgärderna för att bekämpa och utrota sådana brott från det civila samhället och mer effektivt skydda våldsoffren.
Merparten av de initiativ som nämns i betänkandet faller under Daphneprogrammet, som vi alla känner till: de omfattar stöd till offer och utbildningsåtgärder, program för att återintegrera våldsoffer i samhället, studie- och forskningsprojekt, utarbetande av EU-politik, informationsinsamling och fastställande av indikatorer, vilket tyvärr fortfarande saknas.
Daphneprogrammet, som kommissionen avser att fortsätta med och vidareutveckla, omfattar alla typer av våld, däribland våld i hemmet, som är en av de mest allvarliga typerna av våld.
Dessa brott finns tyvärr inte med i rättsstatistiken eftersom offren i de allra flesta fall inte anmäler våldsamma händelser som äger rum i hemmet.
De aktuella åtgärderna omfattar också en obeveklig kamp mot kvinnlig könsstympning, vilket är en fruktansvärd sed som vi måste straffa hårt, och så kallade ” hedersbrott ”, som vi i stället borde kalla ” skambrott ”: det är bäst att inte kalla det ett ” hedersbrott ” när en man slår en kvinna av den typen av skäl.
I betänkandet nämns behovet av att samla information och utarbeta statistik, eftersom pålitlig statistik är en av de grundläggande förutsättningarna för att kunna fatta effektiva beslut på EU-nivå.
Kommissionen arbetar med det, och har i samarbete med Eurostat inrättat ett europeiskt system för statistik om brott och straffrätt: våld mot kvinnor är naturligtvis ett av de områden för vilket vi mycket snart ska publicera statistik som bygger på de åtgärder och den information som medlemsstaterna förser oss med.
Jag tror att vi senast i juni 2006 för första gången kommer att kunna offentliggöra en mängd EU-statistik om brott och rättsliga åtgärder mot brott, och denna statistik kommer naturligtvis att omfatta ett kapitel som handlar om våld mot kvinnor.
När det gäller kvinnlig könsstympning har kommissionen finansierat ett stort antal projekt, alla inom Daphneprogrammet, som har gett positiva resultat.
Jag kan också tillägga att man i direktivet om miniminormer för förfaranden för att bevilja flyktingstatus fastställer att sexuella våldshandlingar mot kvinnor är ett tillräckligt skäl att bevilja flyktingstatus.
Jag kan också försäkra föredraganden att även om kvinnlig könsstympning inte uttryckligen omfattas i detta direktiv, betraktar kommissionen det som en sexuell våldshandling, och det finns därför med bland de skäl som, enligt min åsikt, berättigar beviljandet av flyktingstatus.
Herr talman!
Jag gav detta exempel för att betona behovet av att ta itu med frågan om våld mot kvinnor på EU-nivå och ur alla möjliga synvinklar: från människohandel till migrationspolitik och lika möjligheter – därav behovet av icke-diskriminering.
I mer allmänna termer måste vi använda domstolarna, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken som praktiska genomförandeinstrument.
Jag känner mig institutionellt, politiskt och också moraliskt bunden av dessa mål, som därför kommer att bli särskilda prioriteringar för vårt arbete under de kommande månaderna.
