# ID: svediakorp-gov464279
# author: José Javier Pomés Ruiz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi förväntade oss faktiskt mer av er, herr Winkler.
Vi förväntade oss mer av det österrikiska ordförandeskapet i denna fråga.
Detta är inte första gången som parlamentet har fått erfara att rådet misslyckas med det som vi ber om.
Nu står vi européer inför ett allvarligt problem: enligt budgetplanen ville parlamentet att vi skulle utnyttja 1,14 procent, men rådets ordförande Tony Blair minskade den siffran till 1,04 procent.
Det tyder på att gemenskapens politik, som är så slagkraftig och har bidragit så mycket till Europas utveckling, förvaltas dåligt av EU och att vi därför borde minska budgeten, eftersom saker och ting inte sköts ordentligt.
I så fall bör vi se till att det finns nationella strategier i stället för europeiska.
Låt oss göra den gemensamma jordbrukspolitiken till en nationell fråga och låt oss använda medlen i medlemsstaterna.
Bakgrunden till detta är att revisionsrätten under tio års tid inte har kunnat godkänna EU: s räkenskaper.
Men vilka räkenskaper är det, om 80 procent av gemenskapsbudgeten förvaltas och används i medlemsstaterna och bara en femtedel förvaltas i Bryssel?
Vad är det som händer?
Vissa nationella myndigheter som vill betala mindre och ge gemenskapens politik mindre bränsle, nu när EU består av 25 medlemsstater som snart kommer att bli 27, anser att vi använder pengarna på ett felaktigt sätt.
Vad vill budgetkontrollutskottet?
Vi vill veta var pengarna används på ett felaktigt sätt, om det sker i någon medlemsstat, och vi vill att det ska framgå att detta sker i den aktuella medlemsstaten och inte i Bryssel.
Vi vill veta om problemen har uppstått här i Bryssel eller i medlemsstaten.
Därför vore det bra om medlemsstaterna kunde redogöra för hur gemenskapens medel används.
Jag anser att gemenskapens medel används på ett bättre och mer effektivt sätt i Bryssel än i den genomsnittliga medlemsstaten.
Men på grund av det rådande systemet beskyller man ändå Bryssel, inte medlemsstaterna, för dålig förvaltning av medlen.
Jag vet att rådet måste försvara medlemsstaternas goda rykte.
Vi efterfrågar medansvar, ett bekräftande från någon myndighet, vare sig det är finansministern eller ansvarig domstol, på att varje medlemsstat sköter räkenskaperna på ett sätt som gynnar EU: s medborgare, så att inte vice ordförande Siim Kallas eller parlamentets budgetkontrollutskott alltid tvingas stå till svars, utan att skulden fördelas och de ansvariga avslöjas.
Därför ber jag er att redogöra för hur varje medlemsstat använder de medel som tillhör EU: s medborgare.
