# ID: svediakorp-gov464277
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,325
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Tack för detta tillfälle att förklara rådets åsikt i denna viktiga fråga, den revisionsförklaring (DAS) som Europeiska revisionsrätten ska utfärda om förvaltningen av gemenskapsbudgeten.
Jag skulle vilja börja med den ganska självklara kommentaren att förvaltningen av gemenskapsbudgeten är mycket komplicerad och unik i världen.
Den omfattar många nivåer av styrning, från de olika enheterna inom kommissionen via centrala, regionala och lokala regeringar i medlemsstaterna, till de slutliga enskilda mottagarna.
Det ligger i alla inblandade parters intresse, också budgetansvariga myndigheter och de myndigheter som beviljar ansvarsfrihet, att bidra till att budgetanslagen förvaltas riktigt.
På samma sätt som ni i kammaren har vi i rådet vid upprepade tillfällen uttryckt vår besvikelse inför situationen, särskilt i samband med ansvarsfrihetsförfarandet.
Efter ingående diskussioner i rådet och rådets organ har rådet antagit slutsatser angående kommissionens meddelande om färdplanen den 8 november, och jag kan försäkra er att det inte var lätt.
I dokumentet sammanfattas de diskussioner som fördes av en grupp experter från alla medlemsstater, som företrädde finansministrarna, verkställande myndigheter och revisionsmyndigheter under en utfrågning på två dagar som anordnades gemensamt med kommissionen.
Det förberedande arbetet utgjorde en god grund för de ingående diskussionerna i rådets organ och visade sig användbart på så sätt att vi nådde en överenskommelse om de tidigare nämnda slutsatserna från rådet.
Jag antar att ni redan har haft tillfälle att läsa dokumentet, så jag behöver bara nämna de viktigaste punkterna här.
Jag skulle vilja lämna frågan om de förklaringar som ska göras av de enskilda medlemsstaterna till slutet av mina kommentarer.
Jag vet att den frågan är särskilt viktig för er, men jag vill be er att ha tålamod.
Rådet betonar i sina slutsatser att omfattande insatser redan har gjorts för att förbättra en sund ekonomisk förvaltning: intern revision har införts, kraven på kommissionens räkenskapsförares ansvarighet har blivit strängare och ett integrerat system för administration och kontroll har införts, för att bara nämna några.
Mot bakgrund av strukturfondernas betydelse i Europeiska unionens budget skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på de insatser som har gjorts för att inrätta utbetalande organ och ytterligare utvidga den interna kontrollen och efterhandskontrollen av strukturåtgärderna.
En av de första saker som nämns i rådets slutsatser är det väl avvägda förhållandet mellan kommissionens och medlemsstaternas befogenheter i genomförandet av Europeiska unionens budget i enlighet med fördraget, som man måste ta hänsyn till när det gäller att förbättra de relevanta kontrollerna och förklaringarna.
Dessutom anser rådet att det är oerhört viktigt att förbättringarna bygger på befintliga kontrollstrukturer och att vi ska sträva mot en förbättring av lönsamheten och förenkling av systemen.
Rådet menar att en effektiv integrerad ram för intern kontroll som grundas på principerna i revisionsrättens uppfattning i den enskilda revisionen kommer att ge garantier för hanteringen av risken för fel i de underliggande transaktionerna.
En av de viktigaste punkterna i rådets slutsatser har att göra med förbättring av kontrollsystemen.
Medlemsstaterna och kommissionen måste optimera effektiviteten och ekonomin i nuvarande kontrollsystem.
Trots varierande administrativa lösningar i de olika medlemsstaterna förespråkar rådet att allmänna gemensamma principer och grundvillkor i fråga om intern kontroll upprättas.
Enligt rådets uppfattning bör medlemsstaterna fortsätta att arbeta tillsammans med kommissionen för att genomföra och förbättra kontroller av anslag som de har gemensamt ansvar för.
Man bör här ta hänsyn till befogenheter enligt fördraget, budgetförordningen och tillämpliga sektorsbestämmelser.
Vissa medlemsstater är till exempel beredda att vidta försiktighetsåtgärder inom ramen för förtroendepakten, enligt programmen inom strukturfonderna.
Eftersom medlemsstaterna är överens i rådet talar jag för alla medlemsstater, inte bara för rådet i sig.
Som ni vet har kommissionens enheter gett ut en inledande analys av bristerna i deras ram för intern kontroll jämfört med kontrollprinciperna i revisionsrättens förslag om en ram för gemenskapens interna kontroll.
I samband med den delade förvaltningen har rådet begärt att kommissionen ska bedöma tillämpningen av aktuella bestämmelser om stickprovskontroller av genomförande, utbetalande organ och verksamhet i organ som håller på att avvecklas.
Rådet föreslår att kommissionen, som arbetar tillsammans med medlemsstaterna, ska göra en bedömning av nuvarande kontroll på sektors- och regionnivå och värdet av befintliga förklaringar.
Jag ska nu övergå till ämnet revision.
När vi utarbetar ramen för intern kontroll måste vi göra en distinktion mellan intern kontroll och den externa revisionen.
Samarbete mellan oberoende högsta revisionsorgan kan endast grundas på fördraget, eftersom dessa myndigheter inte ingår i ramen för intern kontroll.
Det är en viktig punkt.
Vissa revisionsmyndigheter är villiga att diskutera med revisionsrätten hur de kan stärka sina insatser.
Jag kan försäkra er att alla medlemsstater har uttryckt en vilja att göra allt de kan för att minska risken för fel och för att förbättra kontrollen.
Kommissionen och medlemsstaterna bör se till att deras strategi i fråga om den integrerade ramen för intern kontroll grundas på gemensamma regler för kontroll och att de överlägger med varandra om hur dessa regler kan tillämpas på effektivaste sätt.
Därför uppmuntrar rådet medlemsstaterna att föra bilaterala diskussioner med revisionsrätten om resultaten av deras DAS-revisioner, för att lösa systemproblem.
Rådet begär att kommissionen lämnar en rapport om lösningar på problem som är gemensamma för flera medlemsstater.
Slutligen – och detta är särskilt viktigt – har revisionsrätten föreslagit att Europaparlamentet och rådet ska nå en gemensam överenskommelse om de risker som kan tolereras i underliggande transaktioner.
I rådets slutsatser läggs mycket stor vikt vid den gemensamma överenskommelsen, och rådet är angeläget om ytterligare framsteg i detta avseende.
Jag kommer nu till ett ämne som är mycket viktigt för oss alla: förenkling.
Det finns ett behov av förenkling av harmoniseringen av kontrollprinciper, av lagstiftningen och av kontrollkraven i samband med de bestämmelser som ska antas för programperioden 2007 – 2013.
Enligt rådets uppfattning får förenkling inte under några förhållanden leda till en ökning av nuvarande kostnader för administration och kontroll.
Vad mera är, den bör vara en garanti för eliminering av flera interna kontroller av de olika parter som är inblandade i ramen för kontroll.
Slutligen skulle jag vilja tala om den oerhört viktiga frågan om förklaringar som sammanhänger med den decentraliserade förvaltningen av EU: s anslag.
Rådet ser de nuvarande förklaringarna på operationell nivå som medel för att förse kommissionen och ytterst revisionsrätten med garantier.
De måste vara användbara och kostnadseffektiva och kan övervägas när det gäller att uppnå en positiv revisionsförklaring.
Man måste se till att den aktuella balansen mellan kommissionen och medlemsstaterna inte hotas.
Jag är medveten om att ni väntade er mer i samband med det, men jag är säker på att ni håller med mig om att texten i sig kan ses som ett stort och viktigt steg framåt.
För att göra ytterligare framsteg i frågan har rådet, vid 2004 års ansvarsfrihetsförfarande, gått med på att undersöka kommissionens handlingsplan för att fylla i luckorna i den befintliga ramen för kontroll.
Rådets slutsatser av den 8 november kommer, självfallet, att följas av ytterligare steg 2006.
En positiv revisionsförklaring är, som redan har sagts, ett viktigt och mycket ambitiöst mål som inte kan nås över en natt.
Jag menar dock att rådets slutsatser utgör ett viktigt steg mot det målet.
De bekräftar också att rådet alltjämt stöder kommissionen i dess ansträngningar att bidra aktivt till ekonomisk förvaltning på alla nivåer.
Vissa av er intar kanske ståndpunkten att rådet borde ha gått ett steg längre, och jag kan förstå det.
Ni bör dock ha i åtanke att ordförandeskapet i denna fråga begränsades av kravet på enhällighet.
Tack för er uppmärksamhet!
