# ID: svediakorp-gov464276
# author: Terence Wynn (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den muntliga frågan innehåller sex specifika frågor som jag hoppas att rådets ordförande kommer att besvara.
Men det finns också en lika viktig sjunde fråga: det är den gamla frågan om nationella förvaltningsförklaringar.
Kommer rådet verkligen att diskutera den frågan med parlamentet så att vi kan försöka finna ett gemensamt mål?
Detta är den enda aspekt i denna gamla debatt som har saknats sedan vi röstade om ansvarsfrihet här i kammaren.
Vid det tillfället framförde vi de rekommendationer som tas upp i den muntliga frågan.
Vi bad medlemsstaterna att hålla ordning på sin ekonomi, att ge oss en försäkran om att de kontrollsystem som de införde var lämpliga och tillräckliga och att EU-pengarna användes på ett korrekt sätt när de utnyttjades.
Det problem vi har är att när revisionsrätten varje år avlägger rapport och inte kan avge en positiv revisionsförklaring så beror det på problem inom medlemsstaterna.
Om vi inte får en kommissionstjänsteman som övervakar i stort sett varje detalj i medlemsstaternas hantering av EU-medlen kommer vi aldrig att kunna lösa problemet.
Det åligger medlemsstaterna att hjälpa oss att se till att EU-medborgarnas skattepengar används korrekt.
Jag måste särskilt tacka kommissionsledamot Siim Kallas för att han har uppmuntrat parlamentet genom att övertala kommissionen att anamma dessa rekommendationer och att utarbeta en färdplan som leder till en positiv revisionsförklaring.
Inom ramen för denna process har vi haft en två dagar lång utfrågning organiserad av kommissionen och det föregående ordförandeskapet om hur detta skulle kunna åstadkommas.
Jag närvarade vid utfrågningen båda dagarna.
Jag blev nedslagen av den negativa inställningen hos en del medlemsstater som bara ville fortsätta med status quo.
De påstod att det inte fanns något fel och att ingenting behövde ändras.
Två saker framgick tydligt av utfrågningen: det kanske har funnits andra mindre problem, men det fanns två betydande problem.
Det första betydande problemet var att de högsta revisionsorganen i medlemsstaterna fruktade att detta på ett eller annat sätt skulle innebära att Europeiska revisionsrätten tog över ansvaret.
Jag hoppas att dessa farhågor har dämpats.
Tillsammans med Europeiska revisionsrätten närvarade jag vid de högsta revisionsorganens årliga möte i Stockholm, och jag är benägen att tro att det finns en insikt om att detta inte var avsikten.
Jag är också benägen att tro att de högsta revisionsorganen är beredda att hjälpa oss att lösa problemet genom sin medverkan.
Det andra betydande problem som kom fram vid denna tvådagarsutfrågning, och förmodligen det största problemet, var att vi hade bett om ett politiskt godkännande från medlemsstaterna att faktiskt avge dessa nationella förvaltningsförklaringar.
För vissa medlemsstater, som till exempel Nederländerna, är detta inte något problem.
Denna uppgift åligger ministern, och ingen annan skulle hävda att det bör vara någon annan.
Men för många av medlemsstaterna var det ett betydande problem.
När jag tänker efter måste jag säga att vi kanske inte hade skrämt rådet lika mycket som vi gjorde om vi hade utelämnat orden ” politiskt godkännande ” i vårt betänkande om ansvarsfrihet.
Vi är nu i en situation då vi måste komma överens med rådet om hur vi ska få nationella förvaltningsförklaringar som faktiskt kan tillfredsställa inte bara Europeiska revisionsrätten utan också kommissionen och medlemsstaterna själva för att vi ska kunna visa EU: s skattebetalare att deras pengar används korrekt.
Jag hoppas att rådets ordförande ger oss tydliga svar på de sex frågor som ingår i den muntliga frågan och att han inte ger oss de svar som vi fick av Ekofin den 8 november 2005.
Detta ledde oss uppriktigt sagt inte framåt.
Jag vill också att han ska besvara den sjunde frågan som jag kommer att ställa muntligt: kommer rådet att diskutera denna fråga med parlamentet i hopp om att vi ska kunna komma fram till en resolution om den?
