# ID: svediakorp-gov464265
# author: José Ribeiro e Castro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag har vid flera tillfällen i parlamentet varnat för lidandet i Kuba, särskilt bland dem som fortsätter att fredligt kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter.
Tyvärr tvingar oss den tragiska verkligheten att först utfärda nya fördömanden och protester.
Under den sista plenarsessionen förra året såg vi till vilka bottenmärken för intolerans som Fidel Castros regim hade sjunkit.
En grupp kvinnor vars enda brott var att be om sina mäns och söners frihet, politiska fångar sedan kraftåtgärderna i mars 2003, förhindrades att komma till parlamentet för att ta emot Sacharovpriset tillsammans med våra välmotiverade hyllningar och uttryck av respekt från Europas folk.
Beklagligt nog kommer beslutet och inställningen som lett fram till det inte som någon överraskning.
Oswaldo Payá, mottagare av Sacharovpriset 2002, har också flera gånger förbjudits att komma till Europa för att själv berätta vad som händer i Kuba och diskutera situationen med oss.
Parlamentet har därför en stående inbjudan till honom att komma hit så snart han får tillåtelse.
Den inbjudan bör nu utökas till att omfatta Kvinnor i vitt, och vi bör verka för att de ska kunna komma hit och ta emot våra varma hyllningar och ord av solidaritet personligen.
Priset kanske kan delas ut i Havanna, men det är inte tillfredsställande för oss.
Det bör vara vårt minimikrav, men vi ska alltid begära mer.
Vi får inte godta några flyktiga och bedrägliga gester och inte böja oss för diktaturens infall.
Oswaldo Payá och Kvinnor i vitt måste få ett offentligt forum där de kan uttrycka budskapet om deras fredliga kamp för frihet och rättvisa.
Europas folk, särskilt de unga, måste bli medvetna om sin historia och deras föredömliga kamp för mänskliga rättigheter.
Jag hoppas att resultatet av debatten blir att ingen kan tveka att fördöma en brutal diktatur.
Förhoppningsvis inser rådet sitt misstag och upphör att göra sig illusioner vilket som vi sett bara leder till ökat förtryck och större orättvisor.
Vi ska fortsätta kämpa för Europa och agera med större bestämdhet.
Ingen ska kunna säga att parlamentet har vacklat i sitt entydiga fördömande av en diktatorisk regim.
Detta är min uppmaning, från demokrater till demokrater.
