# ID: svediakorp-gov464262
# author: Raül Romeva i Rueda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag håller med om att det finns många larmsignaler som visar att den kubanska regimen fortfarande tillämpar en politik av förtryck av oliktänkandes åsikter, godtyckligt fängslande av oppositionsgrupper och konstanta trakasserier av alla som uttrycker åsikter som går emot regeringens linje.
Förtrycket av sektorer som stigmatiserats av regimen är också oroande, t.ex. homosexuella och vissa intellektuella.
I det specifika fall vi talar om är regimens vägran att låta Kvinnor i vitt lämna landet för att ta emot Sacharovpriset ytterligare ett exempel på den oroande situationen.
Men som vi redan hört gjorde politiken med blockad och isolering som flera makter i väst i årtionden utsatt Kuba för bara att regimen skärpte sin hårdföra politik.
Därför är jag glad att Europeiska unionens råd i juni 2005 beslöt att än en gång erbjuda Kuba en möjlighet till politisk dialog.
Avsikten var bland annat att bereda marken för vad många av oss hoppas ska bli en förestående övergång till demokrati.
De som har utstått en diktatur vet hur svårt det är att skapa en demokrati, särskilt när de människor utifrån som borde vara dina allierade vänder dig ryggen.
Därför är det ett tecken på hopp att det dyker upp allt fler samhälls-, universitets- och forskargrupper, både på landsbygden och i städerna, inom kyrkosamfund, utbildningscentrum eller sociala centrum, grupper som inte fanns tidigare och som lämnar ett värdefullt bidrag till den politiska utvecklingen i Kuba.
Tiden är kommen för den kubanska regimen att acceptera att deras framtid inte ligger i att upprätthålla de nuvarande förhållandena utan att på ett allvarligt och trovärdigt sätt ta itu med den övergång som framför allt kubanerna själva efterlyser.
Vi i EU måste därför klargöra att vår avsikt helt enkelt är att hjälpa Kuba in i den moderna världen längs demokratins väg.
Därför måste vi fortsätta kräva att alla de som dömts till flera års fängelse för sitt fredliga motstånd mot regimen släpps fria.
