# ID: svediakorp-gov464196
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 723
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som främjar EU: s värderingar i världen och ger våra grannar fred och säkerhet är vad liberaler och demokrater strävar efter.
Men det är vad EU: s ledare uppenbarligen misslyckas med att tillhandahålla.
Genom ett gemensamt handlande skulle vår union ha kunnat använda sitt inflytande för att främja demokrati och stabilitet.
I stället har den genom sin politik gett sitt tysta stöd till förtryckande stater såsom Tunisien, Egypten och Syrien.
Vi krävde aldrig att diplomatin skulle förutsätta ett frisläppande av demokrater såsom Egyptens Ayman Nour, eller, i Asien, rätten för oppositionsledaren Sam Rainsy att fritt återvända till sitt land.
Han lever nu i exil, medan vi finansierar Hun Sens diktatur.
Fru Ferrero-Waldner, herr Solana, varför är ni förvånade över det palestinska valresultatet?
EU har delat ut löften om demokrati, fred och mänskliga rättigheter i Palestina, medan vårt utvecklingsbistånd har finansierat al-Fatah, vars medlemmar nu bränner bilder av en av våra statsministrar.
Samtidigt har fredsförhandlingarna inte kommit någonstans.
Långt ifrån att vara en nyckelspelare, herr Solana, är konsekvenserna av EU: s misslyckande uppenbara för alla.
Israel låter sig inte avskräckas utan bygger en mur runt östra Jerusalem, vilket står i strid med landets åtaganden enligt färdplanen och internationell lag.
Palestinierna, trötta på långsamma framsteg och undermålig social service, vänder sig till Hamas vid valurnan.
Och nu är prognosen dystrare än någonsin.
Efter att ha krävt demokrati talar några EU-ledare nu om att undandra sig en av de enda demokratiskt valda regeringarna i arabvärlden!
Självklart måste Hamas avstå från våldshandlingar och ta ställning för en tvåstatslösning.
Men det måste också Israel göra.
Som den palestinska diplomaten Leila Shahid sa i dag: ” Det krävs två för att dansa tango. ”
Kommissionsledamoten har talat om en politik baserad på de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratiska principer, men var finns tonvikten på dessa vackra ord när en pragmatism tom på principer så ofta är dagens sanning?
Ett globalt initiativ för fredlig konfliktlösning skulle vara en betydande motpol till den hårdföra amerikanska attityden.
Detta är anledningen till att liberaler och demokrater anser att tiden är inne för en ansvarig, väl finansierad och värderingsdriven europeisk utrikespolitik.
Enligt en Eurobarometerundersökning är detta en önskan som delas av 70 procent av våra medborgare.
Herr Solana!
Liberaler och demokrater motsätter sig att man struntar i eller förbiser parlamentets åsikter i frågor av global betydelse.
Vi vill se mindre av er på TV och mer av er här i parlamentet.
Och vi är trötta på rådets förtegenhet och dess åsidosättande av parlamentets rätt att först rådfrågas om politiska prioriteringar.
Dessa rättigheter finns nedskrivna i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och i det interinstitutionella avtalet från 1999.
Vi står inför många svåra utmaningar: att demokratisera vårt grannskap, speciellt tidigare Sovjetrepubliker som nu är utelämnade åt Rysslands energipolitik, att se till att valet i Vitryssland sker på ett fritt och rättvist sätt, och att se till att folkomröstningarna i Kosovo och Montenegro inte leder till våld.
Utrikespolitikens roll får inte sluta där.
Jag förstår att vapenförsäljning till Kina åter står på rådets dagordning, och ändå har Kina fortfarande inte avsvurit sig massakern på Himmelska fridens torg, och inte heller, efter 16 år, frisläppt alla dem som fängslades.
Så vi kräver en försäkran från er, herr Winkler, att det österrikiska ordförandeskapet inte kommer att häva EU: s vapenembargo.
Mest brådskande är Iranfrågan.
Internationella atomenergiorganets styrelse träffas i morgon för att besluta om man ska rapportera Iran till säkerhetsrådet.
Att hindra Iran från att bygga kärnvapen måste vara vårt mål.
Därför måste EU åta sig att respektera Internationella atomenergiorganets beslut som väntas i mars.
Men det starkaste och mest övertygande budskap vi över huvud taget kan ge är att göra framsteg i nedrustningen av de nuvarande kärnvapenmakterna, i linje med de åtaganden vi har gjort.
Ett EU som lär sig använda sin muskelstyrka som en kraft för det goda är sannerligen en kraft att räkna med.
