# ID: svediakorp-gov464193
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,760
# sentences: 99
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Trots att vi under 2004 och 2005 upplevde de fruktansvärda händelserna i samband med tsunamin, håller jag med Javier Solana om att vi detta år står inför särskilt svåra politiska utmaningar.
Jag skulle vilja inleda med Ukraina och Ryssland, eftersom detta leder fram till en mycket viktig fråga.
Som ni vet har kommissionen – ordförande José Manuel Barroso, kommissionsledamot Andris Piebalgs, och jag själv – verkat både i bakgrunden och i förgrunden för att underlätta dialogen mellan Ukraina och Ryssland.
Det viktiga är, för det första, att vi – liksom de – har kommit fram till en lösning.
För det andra har detta också lärt oss en viktig läxa, nämligen att energifrågan är mycket viktig och måste stå mycket högre på vår politiska dagordning.
Energifrågan innefattar energisäkerhet, frågan om riskspridning och de olika sätten att hantera denna fråga i framtiden.
Kommissionen kommer därför att förbereda ett meddelande om detta, som kommer att ta alla dessa frågor i beaktande.
Den andra frågan jag skulle vilja diskutera gäller valet i Palestina.
Jag skulle vilja ge ett erkännande till Véronique De Keyser.
Under svåra omständigheter träffades vi i Gaza för två veckor sedan, när säkerhetsläget ännu var oklart.
Vi trodde att Hamas skulle få 30 – 40 procent av rösterna.
Liksom alla andra överraskades vi av resultatet.
Låt mig ändå säga att det viktigaste är att valet hölls på ett fritt, rättvist och relativt säkert sätt.
Bara det är en prestation.
Det får mig att tro att valobservatörsuppdragen blir allt viktigare.
Vi ser det i Sri Lanka, Palestina, Gaza och Afghanistan, för att bara ge några få exempel.
I framtiden kommer vi att se det i Kongo och i Haiti.
Detta är ett mycket viktigt redskap som vi definitivt vill använda till förmån för alla våra europeiska vänner i parlamentet och rådet och för den europeiska allmänheten.
För att återkomma till Palestina, så hade vi ett mycket viktigt rådsmöte i måndags och ett kvartettmöte i måndags kväll.
Javier Solana har redan berättat om den huvudsakliga ambitionen med de tre viktiga principerna: det måste finnas ett åtagande till icke-våld, den nya palestinska regeringen måste erkänna staten Israel, och den måste också stå fast vid sina existerande förpliktelser, dvs.
Osloavtalet och färdplanen.
Emellertid står vi här också inför en utmaning.
Den tillfälliga regeringen skulle kunna sitta under två till tre månader.
Vad ska vi göra, särskilt när det gäller ekonomiskt stöd?
Vi i kommissionen måste finna lösningar.
Jag har redan sagt att vi skulle försöka frigöra 10 miljoner euro från vårt infrastrukturbidrag – det finns en del pengar där som kan betalas ut.
Vi sa också att vi skulle hjälpa till med nyttigheter, och betala för dessa direkt till israelerna för att hjälpa även denna regering.
Men vi måste också se vad som kan göras med pengarna i Världsbankens fond.
Den var spärrad och har inte betalats ut eftersom man ännu inte hade nått riktmärkena.
En delegation från Världsbanken kommer att åka dit, och vi får se vad som kan göras.
Detta innebär att vi kommer att försöka arbeta på ett konsekvent sätt, tillsammans med ordföranden, rådet, rådets generalsekretariat och Javier Solana för att se vilka verktyg som är de bästa för att så snabbt som möjligt åstadkomma en konsekvent, snabb och effektiv utrikespolitik.
Medan vi talar om utrikespolitiska frågor, det är snart dags för valet i Ukraina.
Jag träffade helt nyligen Boris Tarasiuk.
Vi vet hur viktigt detta val kommer att vara.
En valobservatörsgrupp från OECD, som ni kanske ger ert stöd, kommer att spela en viktig roll.
Vi skulle också kunna säga att mycket har åstadkommits under 2005, till exempel när det gäller marknadsekonomins ställning, en fråga där vi arbetade tillsammans med ukrainarna.
Vi skulle kunna arbeta med ett ganska stort antal frågor som är viktiga, såsom visumlättnader och återtagandeavtal.
Vi hoppas att vi efter fria och rättvisa val kan erbjuda dem ett förbättrat avtal, kanske ett avtal om frihandel.
Detta skulle ge dem en ännu bättre inställning och attityd gentemot oss.
Allt detta leder till de mer allmänna frågorna.
Både Elmar Brok och Hans Winkler, rådets ordförande, har betonat vikten av sammanhållning mellan de olika instrument som står till EU: s förfogande under första och andra pelaren.
Jag kunde inte instämma mer.
Enligt vår åsikt är det en mycket viktig uppgift att se till att alla EU: s utrikespolitiska verktyg – utvecklingsstöd, diplomati, handelspolitik, civil och militär krishantering, institutionsuppbyggnad, humanitärt bistånd – fungerar som en del av ett sammanhängande helt, som sammanlänkade kuggar i en väloljad maskin.
När allt kommer omkring är detta grunden för att kommissionen ” skall fullt ut medverka ” i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det speglar också den riktning i vilken det konstitutionella fördraget tog oss.
Som Elmar Broks betänkande belyser spänner de säkerhetsutmaningar vi står inför över de fält som täcks av samtliga av EU: s tre pelare.
Säkerhet handlar inte bara om försvar och militär mobilisering.
Det handlar också om civil krishantering och en klok hantering av bilaterala förbindelser – och vi har många sådana.
Det handlar också om allmänhetens hälsa.
Tänk på fågelinfluensan.
Det handlar om miljön.
Tänk på Kyotoprotokollet.
Det handlar om kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
I går hade vi Afghanistankonferensen.
Det handlar också om att tillsammans arbeta med institutionsuppbyggnad, eller om att bekämpa problemen med narkotika.
Vi har så många verktyg som vi kan använda och använda tillsammans.
Det handlar inte bara om energiförsörjning och priser, utan också om kampen mot fattigdomen i världen och om vår förmåga att integrera vår invandrarbefolkning.
EU uppmanas mer och mer att möta dessa globala plikter inom området fred och säkerhet.
Nu har vi en imponerande uppsättning verktyg med vilka vi kan göra detta.
Men en bra verktygslåda är inte till någon nytta om verktygen inte fungerar mycket bra tillsammans.
Detta måste därför vara vår målsättning.
En effektiv krishantering kräver verktyg som kompletterar varandra.
Vi behöver starka gemenskapsinstrument som används vid sidan av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Det är ett recept som kan fungera.
Vårt bidrag till fredsprocessen i Aceh är till exempel en blandning av GUSP och gemenskapsinstrument.
Kommissionen finansierade också bland annat president Martti Ahtisaaris fredsförhandlingar, med hjälp av mekanismen för akuta ingripanden.
Vi har alltså försökt att vara flexibla.
Inom GUSP lanserades Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Aceh, för att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet.
Samtidigt utvecklade kommissionen och medlemsstaterna, i samarbete med världssamfundet, ett långsiktigt åtgärdspaket för att stödja fredsprocessen.
Ett annat exempel är gränsövervakningsuppdraget i Moldavien och Ukraina, där kommissionen finansierar spridningen av mobila team för att ge råd och arbetsplatsanknuten utbildning till moldaviska och ukrainska tull- och gränstjänstemän.
Det långsiktiga målet att underlätta en lösning av Transnistrienkonflikten är i linje med målet för EU: s särskilda representant.
Gränsövervakningsuppdraget och EU: s särskilda representant har sålunda ett nära samarbete.
Vår uppdragschef verkar också som hans politiska rådgivare, och en medlem av hans grupp är placerad tillsammans med vårt uppdrag.
De första resultaten är i högsta grad positiva.
Gemenskapsstödet ökar det inflytande som stödet från GUSP har, och vice versa.
I ingetdera av fallen skulle EU: s bidrag ha varit så mångsidigt och meningsfullt utan användande av både gemenskapsinstrument och GUSP-instrument.
Och, viktigast av allt, effekten på platsen – på människornas liv – skulle vara betydligt mindre.
Vi behöver också förbättra EU: s aktuella verktyg till stöd för våra säkerhetsmål.
Diplomati kräver både morötter och piskor, vare sig vi talar om massförstörelsevapen eller om att främja stabilitet och välstånd i vår närhet.
Tillgång till världens största inre marknad eller våra ansenliga stödprogram är en betydande morot.
Denna kompletterande användning av gemenskapsinstrument och GUSP-instrument måste vara regel, inte undantag.
Under 2006 är uppgiften för oss alla – parlamentet, rådet och kommissionen – att arbeta för att förbättra sammanhållningen mellan våra olika pelare och våra politiska program.
Frågan kommer också att behandlas i det idédokument om EU: s externa projekt som ordförande José Manuel Barroso aviserade vid Hampton Court, och som nu planeras till Europeiska rådets möte i juni.
Kommissionen kommer att särskilt fokusera på att förbättra sin krishanteringsförmåga.
Inom Generaldirektoratet för yttre förbindelser kommer ett ’ krisprogram ’ att förbättra samordningen av både inrikes- och utrikespolitiken.
Det kommer även att garantera ett effektivare genomförande av projekt och arbetsoperationer.
Det kommer att komplettera våra nuvarande verktyg såsom gemenskapens räddningstjänstmekanism, humanitärt bistånd och mekanismen för akuta ingripanden.
Vi vill också förbättra vår strategi för katastroflarm och katastrofberedskap.
I de nya budgetplanerna kommer stabilitetsinstrumentet också att hjälpa till att garantera kontinuitet mellan kortsiktiga och långsiktiga ingripanden.
Vårt mål är att utveckla flexibla och lyhörda lösningar för krissituationer och på så sätt vara en bättre partner för krishanteringens militära komponent.
Slutligen kommer vi också att ha ett nära samarbete med budgetmyndighetens båda parter för att se till att det finns tillräckliga resurser för GUSP.
Kommissionen välkomnar den kraftiga ökningen av GUSP-budgeten för 2006, vars syfte är att möta konkreta nya krav.
Vi vet att det kommer att finnas nya krav.
Vi hade också förståelse för Europeiska rådets slutsatser när det gäller de kommande budgetplanerna.
Vårt gemensamma mål måste vara att ha tillräckliga resurser för att täcka prioriteringar när det gäller de yttre förbindelserna, med beaktande av minskningen på 20 procent i kommissionens förslag för rubrik 4.
I ljuset av tidigare erfarenheter kommer en särskild fråga att vara att se till att det finns tillräcklig flexibilitet för att reagera på oförutsedda behov.
Jag hoppas också att det kommer att finnas fortsatt stöd för vårt stabilitetsinstrument så att vi kan göra verkliga framsteg när det gäller krishantering och koherens.
Dessa är de viktigaste dragen i hur vi skulle vilja möta 2006 och dess politiska utmaningar.
