# ID: svediakorp-gov464162
# author: Hélène Flautre (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
De tragiska händelserna i Kairo den 30 december ledde till 27 människors död enligt de egyptiska myndigheterna, men i själva verket var det många fler: dussintals, t.o.m. hundratals, upp emot 220 döda enligt vissa källor.
Dessa händelser måste fördömas så kraftfullt som möjligt, och det måste tydligt fastställas vilka som bär ansvaret.
Först och främst måste man erkänna de egyptiska säkerhetsstyrkornas ansvar för det som skedde, och deras våld vid detta tillfälle måste fördömas så kraftfullt som möjligt.
De har tyvärr rykte om sig att tillgripa systematiskt och överdrivet våld.
UNHCR måste också ta på sig en del av ansvaret.
För det första därför att det tillät situationen att bli inflammerad.
Sedan därför att det använde ett tvetydigt, till och med motsägelsefullt, språk om sudanesernas status.
Man behöver bara läsa korrespondensen mellan UNHCR: s kontor i Kairo och de egyptiska myndigheterna för att se detta.
Slutligen därför att UNHCR direkt uppmanade de egyptiska myndigheterna att ingripa, vilket innebar en risk för att situationen skulle utvecklas på ett okontrollerbart sätt.
Vi får inte heller bortse från det dödläge som dessa aktörer hade hamnat i.
Efter undertecknandet av fredsavtalet i Sudan den 26 maj 2004 avstannade alla återflyttningsprogrammen även om vi vet att situationen i Sudan fortfarande är mycket instabil, vilket framgår av många rapporter, däribland den rapport som nyligen har kommit från Human Rights Watch.
De stater som vägrar att ta emot dessa människor enbart därför att ett fredsavtal har undertecknats bör därför också ta på sig en del av ansvaret.
Det är inte rätt att begära att Egypten ska ta emot alla flyktingarna från Sudan eftersom Egypten redan hyser mellan två och tre miljoner sudaneser av vilka 27 000 är registrerade hos UNHCR.
Av alla dessa skäl anser jag att det är viktigt att en undersökning genomförs, vilket även andra ledamöter har sagt.
Det är emellertid också viktigt att de egyptiska myndigheterna friger alla de personer som fortfarande hålls internerade, att de slutar fördriva människor och att de ger UNHCR: s företrädare fritt tillträde så att de kan granska flyktingarnas krav.
Det är även viktigt att denna tragedi sätts i samband med den generella asyl- och invandringspolitiken.
Vi kan inte vägra asyl till människor som är utsatta för fara i sitt land, och detta är inte bara en fråga för Egypten och Sudan, precis som Ceuta och Melilla inte bara var en fråga för Spanien och Marocko.
Europa-Afrika-konferensen om migration måste hållas så snart som möjligt.
