# ID: svediakorp-gov464147
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 810
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill tacka John Bowis och de olika talarna för att de verkligen har belyst en fråga som alltför ofta glöms bort och som särskilt illustrerar allvarliga aspekter av de mänskliga dramer som har sin upprinning i fattigdom.
Undervisning av barn med funktionshinder är till exempel en integrerad del av utbildningsstrategin i många utvecklingsländer, som Uganda eller Etiopien.
Frågan behandlas systematiskt inom ramen för den dialog om styrning och genomförande av program, som förs mellan kommissionen och regeringarna i partnerländerna.
Jag måste säga att dagens diskussion verkligen förs i precis rätt ögonblick.
Från och med nästa vecka och fram till april kommer jag att besöka alla områden som omfattas av de regionala organisationerna.
Jag kommer därför att debattera, diskutera och definiera och även lyssna till enskilda länder och regionala organisationer för att försöka – som jag hade lovat i förklaringen om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik – att hjälpa våra partner att utveckla eller föreslå program som verkligen är sammanhängande.
Det är ingen lätt uppgift, eftersom alla partner vakar över sitt eget område.
Herr Bowis!
Jag måste säga att jag fullständigt håller med er: hittills har personer med funktionshinder i de fattiga länderna, där många människor lider, varit en kategori för sig.
Jag har till exempel upptäckt verkliga dramer, vars utsträckning man knappast kan föreställa sig, i Demokratiska republiken Kongo, där det är normalt för människor att hänge sig åt jakt på ” barnhäxdoktorer ”.
Dessa barn är kända som ” barnhäxdoktorer ” enbart därför att de är gatubarn, som lever ensamma och som jagas som om de vore djur.
Det är förfärande!
Jag har haft en politisk dialog med detta land och med vissa lokala organisationer om program som kommer att finansieras i syfte att bekämpa detta fenomen.
Jag har sett och mött dessa barn.
Det är absolut fasansfullt.
Det går inte att beskriva.
De lider inte bara av fysiska utan ibland även av psykiska funktionshinder.
Beväpnad med färdplanen, riktlinjerna och det resolutionsförslag som ni utan tvekan kommer att anta, lovar jag därför att jag kommer att vara noga med att ta upp denna fråga vid alla seminarier och bilaterala möten som jag håller i varje land.
Inom ramen för varje lands strategidokument, kommer jag att begära att program och projekt föreslås som direkt inbegriper dessa barn och dessa funktionshindrade personer.
Jag menar att detta har kommit vid en verkligt bra tidpunkt, och jag tackar er för att ni har fäst min uppmärksamhet på problemet, för i stundens hetta är vi benägna att bortse från vissa frågor, och även om det stämmer att partnerländerna måste komma med förslag, måste även vi lägga fram våra egna förslag.
Våra partner koncentrerar sig vanligen på de problem som de betraktar som prioriterade, men de bortser från de marginella kategorierna, de utslagna, med alla de dramatiska konsekvenser som det medför.
Vid min återkomst från dessa arbetsbesök rörande ländernas strategidokument, vars syfte är att producera ett förslag om en programstyrning som är gemensam för medlemsstaterna och kommissionen, och i syfte att bli mer effektiv och konsekvent vid definierandet av vårt utvecklingsprogram, föreslår jag därför att jag lägger fram en rapport för er.
Jag kommer att sammanställa en rapport för parlamentet i början av april om de förslag eller projekt som vi har åtagit oss, och sedan gör vi tillsammans en utvärdering av programmen och de framsteg som har gjorts.
Jag tror inte att jag kan erbjuda er något mer: Jag lovar att jag kommer att använda ert resolutionsförslag som underlag, och ni kan sedan bedöma om några framsteg har gjorts.
Jag lovar att vara systematisk när jag gör något och rapportera objektivt.
Jag lovar att jag kommer att göra allt som står i min makt för att övertyga partnerländerna om att göra denna dramatiska fråga till en viktig beståndsdel i respektive lands socialpolitik, utbildningspolitik och kulturpolitik.
Jag känner till vissa kulturprojekt som riktar sig till grupper av funktionshindrade, där man har gjort det möjligt för ungdomar att uttrycka sig genom konst.
Det finns en hel rad möjligheter, och jag kan försäkra er om att det inte på något sätt är en enstaka vädjan jag framställer.
Ni har gjort mig mycket mer medveten om detta problem, som vi ofta inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt.
Jag hoppas att jag i april kommer att kunna visa er att parlamentets arbete och de initiativ ni har tagit inte har verkat för döva öron: ert förslag kommer att få den plats det förtjänar, eftersom jag är övertygad om att detta är en rättvis sak.
