# ID: svediakorp-gov464145
# author: Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det finns mer än 600 miljoner personer med funktionshinder i världen, och mer än 400 miljoner av dem lever i utvecklingsländerna.
Många sådana personer hålls dolda, eftersom deras medmänniskor vägrar att erkänna problemet.
I allmänhet är funktionshindrade personer också fattiga.
De förnekas ofta sina grundläggande rättigheter, till exempel utbildning och arbete, och de förhindras att utveckla sin självkänsla.
Dessa personer har emellertid potential att bli aktivt engagerade i utvecklingen av sina länder.
Det är ofta så att utvecklingsstödet inte är direkt anpassat till de funktionshindrades problem.
Det innebär att dessa personer är dömda till social uteslutning, de är marginaliserade, och fastnar i den onda cirkeln med fattigdom och oförmåga.
I detta sammanhang är det värt att minnas att funktionshinder och fattigdom ofta hänger ihop.
Det går i två riktningar.
Funktionshinder ökar sannolikheten för fattigdom, medan dåliga levnadsförhållanden och ett fattigt liv ökar sannolikheten för att funktionshinder ska uppstå.
En av anledningarna till att frågan om funktionshinder inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar kan vara att man inte har lyckats förstå och uppskatta potentialen hos en till synes maktlös grupp, nämligen funktionshindrade och deras familjer.
Om man tar hänsyn till det stora antalet funktionshindrade, måste den kortfristiga kostnaden för deras utbildning och integration leda till ekonomisk vinst för dessa personer på lång sikt, och även för deras familjer och för samhället som helhet.
Dessutom bör det noteras att man i millenniemålen tyvärr också misslyckas med att beakta de funktionshindrades behov.
I praktiken finns det inga lämpliga villkor för de funktionshindrade, vare sig i de sektorsövergripande eller i de sektoriella programmen.
De program som vänder sig till personer med funktionshinder är oftast mycket småskaliga, och har liten effekt på nationella eller internationella strategier för att bekämpa fattigdom eller utvecklingsstrategier.
Detta bör åtgärdas.
Vi måste komma ihåg att utveckling även omfattar integration av individer som har uteslutits, till exempel funktionshindrade, och att ge dem möjlighet att leva ett helt och aktivt liv.
Detta innebär att ge dem möjlighet att gå i skolan, uppfostra sina barn, ge dem tillgång till hälsovård och behandlingar, och hjälpa dem att bli aktiva samhällsmedlemmar.
De funktionshindrade har rätt att ta sig ur den onda cirkeln med fattigdom och oförmåga.
