# ID: svediakorp-gov464114
# author: Mathieu Grosch (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 233
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Den debatt om de stora EU-frågorna som har pågått under de senaste månaderna har kännetecknats mer av känslor än av tankar.
Vare sig vi talar om konstitutionen, tjänstedirektivet eller Reach – för att bara nämna några få frågor – är utmaningen att förenkla det språk vi använder och det sätt som vi kommunicerar på, så att vi inte lämnar fältet fritt för de s.k. populisterna.
Knappast någon annan institution har så många strukturer och så många medel för att stödja kommunikationen, och ändå använder knappast någon annan institution ett språk som är så komplicerat att det lämnar fältet helt fritt för avsiktliga eller ofrivilliga feltolkningar.
Det som alltför ofta faller bort i debatterna om EU är allmänna hänvisningar till det som redan har uppnåtts och förklaringar av det nya i sammanhanget.
Det finns i huvudsak två huvudsakliga tankegångar om EU: s framtid.
En av de saker som konstitutionen har visat är hur de som vill ha mer EU och de som vill ha mindre EU samverkar så att EU står stilla – inte genom det sätt de tänker på, men genom sitt sätt att rösta.
Om dessa motsättningar görs klarare och mer direkt begripliga för medborgarna, kommer vi att få en ny och verklig debatt om EU.
Duffbetänkandet går åt rätt håll.
Allt som behövs är handling.
