# ID: svediakorp-gov464087
# author: Jean-Claude Martinez (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 218
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Kommissionens filosofi är malthusiansk; dess slogan är ” Ingen framtid ”.
Den hämtar sin inspiration från nihilismen.
Förstöra: förstöra kolgruvorna, stålverken, textilindustrin och, framför allt, jordbruket.
Vi har odlingsbar mark: de låter den ligga i träda.
Vi har mjölk: de inför kvoter.
Vi har vinodlingar: de river ned dem.
Men allt detta räckte inte för att ta kål på oss så de såg över den gemensamma jordbrukspolitiken.
De uppfann frikopplingen – med andra ord att man får betalt för att inte odla någonting – därför att det är deras filosofi: låt bli att skapa.
De har bara ett ideal: ett enormt kontinentalt ålderdomshem som fylls på genom massuppsägningar.
Översynen av den gemensamma organisationen för sockermarknaden är ett utmärkt exempel på den ideologin.
Det finns sockerraffinaderier: kommissionen ska betala dem för att inte producera någonting.
För varje ton socker som de inte producerar kommer de att få 400, 500 eller 600 euro.
Under fyra år.
Därefter kommer det inte att finnas några producenter kvar, bara konsumenter som inte har råd att konsumera, och då återstår bara att avskaffa dem.
Länge leve döden!
Det var uppmaningen från bramanerna.
