# ID: svediakorp-gov464070
# author: Jean-Claude Martinez (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 233
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Det här betänkandet kommer från en penna som förts av en betydande vetenskaplig auktoritet på området parlamentsstadgar, och när man läser det framgår det tydligt att han har använt sig av de stora auktoriteterna på området, såsom Eugène Pierre.
Det grundas på ett filosofiskt val: valet av oligarki, med andra ord, som Aristoteles sa, ” fåmannavälde ”.
Således kommer omkring 30 ledamöter av Europaparlamentet (sittande talmän och de som fastställer påföljder, hör dem som straffas och bekräftar straffen) att ansvara för övervakningen av sina kolleger.
Eftersom alla ledamöters ställning har sin grund i suveränitet, antingen den kommer från folket eller nationen, är det suveräniteten själv som blir övervakad.
Frankrike uppfann den parlamentariska suveräniteten så långt tillbaka som 1791, då den ersatte den folkliga suveräniteten.
Eftersom parlamentet då, i kraft av sin sammansättning, bara företrädde en enda social klass – bourgeoisien och andra så kallade fria yrken – bemäktigade den sig folklig eller nationell suveränitet för egen vinning.
I detta betänkande inrättar denna lilla skara oligarker instrument för att oskadliggöra de folkliga företrädare som kan tänkas klara sig igenom väljarnas filter och mediefiltret.
Följaktligen kan detta betänkande, som borde ha begränsats till ett enda ord – ” frihet ” för folkets företrädare – sammanfattas med ett annorlunda ord: oligarki.
