# ID: svediakorp-gov464029
# author: Athanasios Pafilis (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 277
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De åtgärder som föreslås i det debatterade betänkandet verkar vara utformade för att ta itu med kvinnors arbetslöshet och jämställdhetsproblem, men resulterar i praktiken i minskningar och avskaffanden av alla positiva arrangemang och rättigheter som har åstadkommits av kvinnor genom arbetarklassens, gräsrötternas och kvinnorörelsens hårda kamp.
De har samband med tillämpningen av Lissabonstrategin.
De främjar deltidsarbete, flexibel arbetstid, skiftarbete och tidsbestämd anställning inom t.ex. hemtjänsten, på det sociala området och hälsoområdet, och resulterar därigenom i ett större utnyttjande av kvinnor, mindre trygga anställningar och följaktligen större arbetslöshet och osäkerhet.
Herr kommissionsledamot!
Det är arbetande kvinnor, det är arbetarklasskvinnor som krossas av antigräsrotspolitiken, eftersom välbärgade kvinnor inte har sådana problem.
I betänkandet lyfts också familjestandardmodellen och familjefilosofin fram som en produktionsenhet som uppfyller sina medlemmars behov.
Vi anser att detta är mycket, mycket farligt.
Mannens ansvar ökas i syfte att övertyga arbetarklassfamiljer om att ansvaret för att utöka familjerna ligger hos dem.
På så sätt lägger man hela bördan på familjen, problemen med barnen, hälsan och utbildningen och, på samma gång, lägger man dessa områden i händerna på råa affärsmän, på krämare som köper och säljer och leder de arbetande klasserna in i en återvändsgränd.
Vi menar att åtgärderna leder bort från kravet att kvinnor ska integreras i samhället tillsammans med en statlig politik som hjälper kvinnor och mödrar och skyddar barn och gamla.
Detta är förslag som i slutändan syftar till att försämra och ytterligare privatisera och kommersialisera de befintliga sociala tjänsterna med kvinnornas och arbetarklassfamiljernas samtycke.
