# ID: svediakorp-gov464008
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig tacka ledamöterna för en mycket öppen och intressant debatt.
Mellanöstern är ett ämne som man skulle kunna tala i timmar om, men jag ska ta upp de allra viktigaste punkterna.
För det första tog Edward McMillan-Scott upp frågan om att finansiera en plenisal för det palestinska rådet.
Vi måste avvakta utgången av valet och se vilken regering som kommer att bildas – jag ska strax återkomma till frågan om Hamas.
Då kommer vi att behöva rådgöra med palestinierna själva för att få reda på vilka behov de har och för att se var vi kan stödja dem.
Det kommer att bero på denna gemensamma vision om vi kan stödja en sådan plenisal.
Jag utesluter det inte helt och hållet, men det är verkligen upp till palestinierna att be om detta.
För det andra frågade ni också hur vi skulle kunna bidra till demokratiseringsprocessen.
Jag anser att vår grannskapspolitik och handlingsplanen torde utgöra den bästa grunden för en sådan fortsatt demokratisering och för rättssäkerheten, som är en av de viktigaste frågorna och en fråga som vi hävdar med stort eftertryck.
I ett år har vi nu haft mycket bättre förbindelser med israelerna, å ena sidan därför att premiärminister Ariel Sharon höll ord om tillbakadragandet från Gaza – vilket var ett framsteg – och, å andra sidan, på grund av handlingsplanen, som israelerna är mycket intresserade av.
Jag hade ett långt samtal med premiärminister Ehud Olmert i denna fråga.
De är mycket intresserade av att göra något.
Angående er tredje fråga vill jag säga att vi ägnar stor uppmärksamhet åt domen mot Ayman Nour, ledaren för det största oppositionspartiet i Egypten.
Kommissionen stödde starkt det uttalande som utfärdades av Europeiska unionens trojka omedelbart efter domen.
Vi kommer att fortsätta följa detta fall vid rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 30 januari och därefter under våra pågående förhandlingar om handlingsplanen med Egypten – förhandlingar som, det måste framhållas, inte är lätta.
För att återgå till Hamas, så vet jag att en av de avgörande frågorna är hur regeringen kommer att se ut efter valet.
Opinionsundersökningarna tyder på att Hamas kan få mellan 30 och 40 procent av rösterna.
Följaktligen har jag mycket tydligt förklarat att vi kommer att samarbeta med varje regering som strävar efter fred med fredliga medel, och vi kommer också att respektera de principer som ingår i våra två större avtal.
Det ena är interimsavtalet om associering.
Som jag redan har sagt är det frågan om demokrati och rättssäkerhet, de grundläggande principer som vi alla stöder.
För det andra är det handlingsplanen, där det ingår ett tydligt åtagande för färdplanen.
President Mahmud Abbas själv gjorde det mycket tydligt att erkännandet av Osloavtalet och färdplanen utgör grunden för medverkan i den framtida regeringen.
Jag vet att den israeliska regeringen är mycket tydlig och obeveklig när det gäller vissa saker som den kräver av en kommande palestinsk regering.
Vi kommer naturligtvis att samarbeta med båda parter i dessa frågor därför att vi vet hur känsliga och avgörande de är för att nå framsteg i de frågor som vi alla är överens om: fri rörlighet för personer och varor för palestinierna, där jag har förklarat att det är möjligt att fortsätta med flygplatsen, och där vi börjar med upphandlingsförfaranden för att se till att personer och varor får ökat tillträde.
Samtidigt är det också viktigt att se hur en regering kan bildas i Israel.
Jag håller med min kollega från Cypern, Ioannis Kasoulides, om att det också håller på att uppstå en intressant situation på den israeliska sidan.
I och med att premiärminister Ariel Sharon är arbetsoförmögen för närvarande, har den vikarierande premiärministern Ehud Olmert tagit över på ett pragmatiskt, proeuropeiskt sätt – det står klart att det är vad han har sagt – men på ett sätt som ändå gör det möjligt för honom att framhäva säkerhetsfrågan, som är den allt överskuggande frågan för varje premiärminister i Israel.
Förhoppningsvis kommer saker och ting att utvecklas i rätt riktning.
Jag vill inte ingripa i någon av dessa processer när det fortfarande är två månader kvar till valet i Israel.
Det viktiga är att det finns ett ledarskap i framtiden som har förmåga, möjlighet och vilja att gå vidare med detta.
Jag håller med dem som säger, vilket kvartetten mycket tydligt har förklarat, att vi också måste uttala oss mycket tydligt i fråga om bosättningar och om skiljemuren.
Rådets rapport – det var ett beslut i rådet, förresten – har inte offentliggjorts, men det har redan behandlats i pressen, så alla vet vad det innehåller.
Slutligen kommer det viktigaste för oss att vara att samarbeta mycket nära med båda sidor eftersom konflikten mellan Palestina och Israel starkt påverkar stabiliteten i hela regionen, vilket många har framhållit.
Situationen i Irak och den svåra situation som håller på att uppstå när det gäller Iran bidrar inte till att förbättra stabiliteten i regionen.
