# ID: svediakorp-gov464002
# author: Margrete Auken (Verts/ALE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När den palestinska delegationen i november mötte den katolske biskopen Michel Sabah gjorde han det mycket klart att fred i Mellanöstern är omöjlig under de kommande 40 åren om vi inte först uppnår en rättvis fred mellan Israel och Palestina, vilket innefattar den egentliga palestinska staten med de gränser som fanns före 1967 i stället för Sharons enklaver.
Jerusalem, som även är palestiniernas stad, är en del av lösningen.
Jerusalem är absolut centralt.
Om Israel annekterar hela Jerusalem kommer nyckeln till fred att gå förlorad, inte bara för det specifika området, utan även för förbindelserna mellan arabländerna och västvärlden.
Biskop Michel Sabahs ord överensstämmer med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 7 november 2005.
Här fanns ett tydligt uttalande om att Jerusalem skulle fortsätta att vara en öppen stad även för palestinierna, samt en begäran om att åter öppna Orient House.
Det är dock här som västvärldens dubbelmoral kommer fram.
Israel är fullständigt likgiltigt inför EU: s uttalanden, eftersom israelerna vet att ingen av utrikesministrarna tror på vad de själva säger.
Vi behåller till och med Israels avsevärda ekonomiska privilegier, trots att de endast gäller under förutsättningen att Israel respekterar de mänskliga rättigheterna.
Rådet har just ordnat så att dess egen rapport om Jerusalem inte ska offentliggöras.
Samtidigt försöker Europeiska unionen köpa sig fri från allt som har att göra med palestinierna, för vilka EU, tillsammans med Israels apartheidpolitik och Förenta staterna håller på att bli fullt ansvariga.
Faktum är att Sharon ville kalla dessa enklaver omgivna av murar för en stat, vilket skulle innebära att Israel enligt internationell rätt inte längre skulle ha något ansvar för det palestinska folket.
Palestina skulle inte ha någon som helst chans att skapa en sund ekonomi på de villkoren och skulle därför för evigt bli beroende av andras välvilja.
Det hela kommer utan tvivel att sluta illa om inte ett mirakel sker i Israel och de personer som vill ha fred och rättvisa plötsligt får makten, inte bara i Palestina utan också i Israel, eller ett mirakel som är nästan lika märkligt sker här och Europeiska unionen äntligen börjar ta sina egna ord och internationell lagstiftning på allvar och använder sig av de resurser som EU: s medborgare i all sin stillhet har tillgång till.
Ingenting kommer att hända så länge rådet och kommissionsledamoten inte ens nämner bosättningarna och muren och inte säger ett ord om en riktig stat.
