# ID: svediakorp-gov464001
# author: Michel Rocard (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionsledamot!
Avsaknaden av fred i Mellanöstern får alltmer ödesdigra konsekvenser: hot om att destabilisera det palestinska samhället och risker i samband med Irans aggressiva beteende, som knappast dämpas av oron över Syrien.
Jag uppskattade de förhållandevis optimistiska orden i ert öppningsanförande, fru kommissionsledamot, men jag anser att det är bättre att säga det som är självklart än tvärtom, och jag skulle vilja hjälpa till att stärka denna optimism.
Medierna är av den åsikten idag att Ariel Sharons försvinnande från den politiska scenen förebådar en katastrof och att framtidsutsikterna är rent av skrämmande.
Sharon verkar faktiskt vara den enda person som kan se igenom den märkliga unilaterala skiljemur som han hade planerat som ett förberedande steg för freden.
Jag vill verkligen betona att detta är fel tidpunkt att drabbas av panik.
Tvärtemot det intryck som vi har fått av medierna är det inte de stora männen som på egen hand skriver historia.
Institutioner och situationer spelar en viktig roll.
På den israeliska sidan har det mycket länge funnits två politiska hinder för freden.
Det första hindret är att i många israelers ögon, däribland Ariel Sharons, misslyckas alla processer / avtal av typen Oslo, Taba eller Genève med att framhäva den israeliska säkerhetsfrågan.
Det andra hindret är att Israels största parti på högerkanten, Likud, aldrig någonsin har gått med på den allra minsta eftergift i sin vision om Israels framtid, en vision av ett bibliskt Israel, ” ” eller ” stor-Israel ”, med förevändningen att man byter land mot fred.
Innan han blev sjuk hade Ariel Sharon avlägsnat båda dessa hinder.
Han hade fått bort det första genom att presentera och inleda genomförandet av en plan som gradvis skulle leda till fred genom att bygga en skiljemur.
Fru kommissionsledamot, flera parlamentsledamöter i denna kammare gillar inte alls denna plan.
Den medför alltför mycket våld, otillräcklig dialog och dessutom en starkt förminskad palestinsk stat.
Det är dock den enda plan som finns, och den har fått stöd av många israeler, på grund av att det var den första planen som förenade den ytterst viktiga säkerhetsfrågan med utsikten till fred.
Det andra hindret avlägsnades eftersom Ariel Sharon var modig nog att bryta med Likud.
Även om Sharon har försvunnit så har ett nytt stort parti bildats som representerar en del av den israeliska högern som är villiga att arbeta för fred, tack vare att deras farhågor har stillats.
Imorgon kan detta parti vara den dominerande kraften i Knesset och gå samman med andra krafter från mitten och vänsterkanten.
Partiet och dess ledare Ehud Olmerts doktrin inriktas inte på förhandlingar utan enbart på tillbakadragandet från de ockuperade territorierna.
Det vet vi.
Ändå, fru kommissionsledamot, kan Knessets partipolitiska mekanismer endast röra sig i en riktning, som innebär ett fördjupande av klyftan till Likud och ett närmande mot de partier som leds av Amir Peretz och Shlomo Ben-Ami.
Sharon eller ingen Sharon, den nödvändiga brytningen har gjorts och det oundvikliga kommer att följa.
Israelerna känner detta, vilket framgår tydligt i opinionsmätningarna.
Just nu får vi inte överdramatisera, utan vi måste stå fast vid denna process, därför att även om det palestinska samhället är starkt influerat av Hamas kommer det självklart att följa med.
Fred, fru kommissionsledamot, är dagens förlovade land och även Moses dog utan att ha nått dit.
