# ID: svediakorp-gov463948
# author: Jana Hybášková (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fru kommissionsledamot!
Jag beundrar verkligen er fysiska kapacitet.
Jag riktar den kommentaren till Charles Tannock också!
Den sista omgången i EU-utvidgningen förändrade dramatiskt EU: s yttre dimension.
Utvidgningen ägde rum och vi införde den europeiska grannskapspolitiken.
Dagens europeiska grannskapspolitik får mig att tänka på Natos partnerskap för fred och utvidgning.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn fastställdes kriterierna för utvidgningen, och tio länder fick till sist komma med.
Det saknades idé, planering och projektledning i processen.
Låt oss inte upprepa samma misstag.
Punkt 1: Låt oss säga att utvidgning är utvidgning.
Den europeiska grannskapspolitiken bör vara allt annat än utvidgning.
Låt oss tala om den europeiska grannskapspolitiken.
Punkt 2: Vi behöver också privilegierade partnerskap.
Varje makt i historien har haft särskilda förbindelser.
EU behöver det också.
En särskild, ny ” A minus ” -kategori bör definieras tydligt.
Vi vet alla att det, av orsaker som säkerhet, energi, ekonomi, handel och till och med av sociala, kulturella och politiska orsaker, redan finns länder som vi har och måste ha särskilda förbindelser med, men de kommer aldrig – inom överskådlig framtid – att bli medlemmar i EU.
Låt oss kalla det systemet för den europeiska grannskapspolitiken.
Punkt 3: Det största misstaget är den nuvarande situationen: vi pratar inte om den europeiska grannskapspolitiken utan om ifall Balkan, Ukraina och Turkiet – med eller utan en tydlig uppsättning kriterier – bör komma i fråga för utvidgningen.
Självfallet måste den europeiska grannskapspolitiken skiljas från namn på länder, och begrepp och kriterier bör införas.
Punkt 4: Kriterier.
Geografiska kriterier bör diskuteras på grundval av fördraget.
Inte alla länder som kan komma i fråga har förmåga att uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Vi kan inte ljuga för oss själva om fullständig respekt för individuella mänskliga rättigheter, ekonomisk jämlikhet, fullständig liberalisering och privatisering.
Vi bör ägna oss åt att definiera Köpenhamnskriterierna ” A minus ”.
Bara om vi är allvarliga och öppna kan vi förbättra regionen.
Punkt 5: Institutionerna och vår förmåga.
Fyra friheter bör analyseras.
Den fria rörligheten för varor är godtagbar, men den fria rörligheten för människor bör begränsas liksom den fria rörligheten för kapital, men inte den fria rörligheten för tjänster.
Öppenhet och ansvar är hörnstenen i stabilitet, förståelse och kampen mot frustration, extremism och radikalism.
Låt oss vara öppna och logiska.
Då kommer vi alla att bli trygga och framgångsrika.
