# ID: svediakorp-gov463939
# author: Anna Ibrisagic (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fru kommissionär!
Först vill jag säga att Charles Tannocks betänkande om den europeiska grannskapspolitiken är ett dokument som jag fullständigt ställer mig bakom och jag kan bara gratulera honom för det utmärkta arbetet.
Hans betänkande vittnar om att han väl känner till Europas historia och de förutsättningar som råder idag.
Det är bara de som känner till det förflutna som också kan svara på morgondagens utmaningar.
Däremot har förutsättningarna för hans arbete inte alltid varit lätta.
Den europeiska grannskapspolitiken omfattar nämligen idag både europeiska länder som har rätt att ansöka om medlemskap och som kan bli medlemmar i EU, och de icke-europeiska länder som inte kan bli EU-medlemmar.
Enligt min personliga uppfattning borde grannskapspolitiken enbart gälla länder som är grannar till Europa.
Länder som är europeiska och som vill ha medlemskap borde inte betraktas som grannar utan som potentiella EU-medlemmar och borde se ett klart EU-perspektiv.
Dessutom har debatten i dessa frågor svängt kraftigt under den senaste tiden.
När vi talar om den europeiska grannskapspolitiken talar vi om ett långsiktigt perspektiv.
Ett perspektiv på kort sikt saknas ofta.
Betyder det att opinionen både i och utanför parlamentet har ändrats, eller saknar vi politiskt mod?
För t.ex. ett år sedan var opinionen om Ukraina den att Ukraina hade ett mycket klart EU-perspektiv och utan någon som helst tvekan tillhörde den europeiska familjen.
Vi minns alla de många orangefärgade sjalarna som kunde ses i detta plenum till stöd för Ukrainas demokratiseringsprocess.
Hade frågan om status för förhandlingar om Ukrainas medlemskap tagits upp då, är jag ganska övertygad om att det inte hade varit så många som hade motsatt sig detta.
Idag är situationen annorlunda.
Visserligen säger vi fortfarande till Ukraina att vi vill se landet som medlem men vi betonar att det kommer att ta sin tid och att man inte bör skynda.
Situationen i Vitryssland, för att nämna en annan stat, är diktaturliknande och allt annat än tillfredsställande, och deras väg till ett eventuellt EU-medlemskap är lång.
Trots detta anser jag att vi parallellt med uppmaningar om demokratisering borde ge klara signaler om att även Vitryssland, när det en dag blir demokratiskt, har sin plats i den europeiska familjen.
Vad jag efterlyser både i grannskapspolitiken och i den europeiska debatten över huvud taget, är visioner och optimism.
Utan optimism och klart uttryckt vilja om vad vi vill åstadkomma och vilket Europa vi vill ha imorgon kommer vi inte heller att lösa dagens utmaningar.
