# ID: svediakorp-gov463927
# author: Pierre Schapira (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 275
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag är belåten med detta resolutionsförslag om den europeiska grannskapspolitiken.
Det täcker in alla prioriteringar som parlamentet uppställt för denna politik: de mänskliga rättigheterna, demokratin, immigrationen, miljön och frihandeln.
Emellertid saknas ett viktigt ämne: utvecklingssamarbetet.
Låt mig påminna om att av de 17 länder som omfattas av grannskapspolitiken är tolv utvecklingsländer, och en tredjedel av dessa betraktas som låginkomstländer.
Den pågående reformeringen av instrumenten för yttre åtgärder innebär att dessa tolv utvecklingsländer inte kommer att omfattas av de framtida samarbets- och utvecklingsinstrumenten.
Det innebär att om grannskapspolitiken inte inbegriper en utvecklingspolitik kommer dessa tolv länder inte längre att få något utvecklingsstöd från oss.
Jag finner det dock beklagligt att samarbete inte nämns i en text med så allmän och bred politisk fokus som denna.
Rimligtvis kan vi inte tala om att öka välståndet i en region utan att samtidigt göra ett åtagande om att utradera fattigdomen.
Tillgodoses de grundläggande behoven för folket i Azerbajdzjan, Moldavien eller Palestina för närvarande?
Hur kan dessa länder bekämpa diktatur och vara konkurrenskraftiga i en marknadsekonomi när en del av folket inte har tillgång till dricksvatten, sociala förmåner, hälsovård och grundläggande utbildning?
Hur ska vi kunna uppnå millennieutvecklingsmålen om vi inte ens kan bekämpa fattigdomen vid vår egen tröskel?
Enligt min mening vore det en allvarlig felbedömning att anta en resolution om grannskapspolitiken i vilken man valt att bortse från målet att utradera fattigdomen.
En felbedömning som vi tyvärr kommer att få bära ansvar för i framtiden.
