# ID: svediakorp-gov463923
# author: Bastiaan Belder, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Charles Tannock gör rätt när han ägnar en del av sitt intressanta betänkande åt den nuvarande situationen i ett av EU: s grannländer, nämligen Vitryssland.
Särskilt i punkt 56 där han uppmanar alla EU-institutioner att öka sitt stöd till det civila samhällets verksamhet i Vitryssland och Vitryssland opposition.
Mot bakgrund av detta skulle jag vilja fråga kommissionen hur det går med Bryssels planer på att skicka en delegation till Minsk.
Denna delegation bör kunna verka utifrån sina egna mål, baserat på EU-medlemsstaternas gemensamma åtagande att följa den demokratiska rättsstatsprincipen.
Som en utmärkt kanal för kommunikation mellan kommissionen och det vitryska civila samhället skulle den även kunna vara ett oeftergivligt villkor för att anta en aktiv grannskapspolitik med Vitryssland.
Jag är rädd att president Alexander Lukasjenkos nuvarande totalitära styre inte är särskilt intresserat av detta.
Det skulle förmodligen föredra en tandlös EU-delegation på sitt territorium som ett sätt att få legitimitet i det internationella samfundets ögon.
Jag skulle vilja fråga kommissionsledamoten om denna attityd från Minsk skulle kunna utgöra ett hinder för att skicka EU-delegationen till den vitryska huvudstaden.
Charles Tannock uppmanar också alla parter att nå en politisk lösning på den utdragna Transnistrienfrågan.
Det är illavarslande för Moldavien att de två parter som är inblandade – Ryssland och Ukraina – utan att blanda in Chisinau bara för en månad sedan, i mitten av december, utfärdade en gemensam deklaration om konflikten i Transnistrien.
Presidenterna Putin och Jusjtjenko blandade för den delen inte heller in Förenta staterna, EU eller Rumänien.
De utsåg sig själva till ” garantimakter ” i Moldavien och Transnistrien.
Skulle detta kunna vara en repris på det som Jevgenij Primakov gjorde 1997 och som inte fick något som helst internationellt stöd och kraftfullt förkastades av Moldavien?
Vladimir Putin och Viktor Jusjtjenko har nu dessutom utsett sig själva till ansvariga för ” fred, stabilitet och människors välbefinnande i Moldavien samt för ryssar och ukrainare på båda sidor om floden Dniester ”.
Det innebär inget mindre än gemensam rysk-ukrainsk överhöghet.
Vid samma tillfälle, den 15 december 2005, accepterade Kiev och Moskva varandras lösningar för Transnistrien som ” kompletterande ”.
Det handlar om tydliga förslag som enligt mig innebär en bekräftelse på en geografisk delning av Moldavien, internationell legitimitet åt Rysslands militära närvaro i Transnistrien och av en ” demokratisk, neutral moldavisk stat ”.
Jag ber kommissionsledamoten att meddela hur han inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken tolkar denna bilaterala överenskommelse mellan Vladimir Putin och Viktor Jusjtjenko om Moldaviens framtid.
Jag ser fram emot era svar på mina två frågor.
