# ID: svediakorp-gov463922
# author: Erik Meijer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Grannskapspolitiken kan anta två former, och de är båda väldigt olika.
Den första grundas på rent egenintresse, på försök att låta miljön stå tillbaka för de ekonomiska och militära krav som utvecklats inom EU.
De länder som följer denna modell är glada att ha grannar som förser dem med olja och gas, som håller flyktingar borta från deras territorier och som utsätter sitt eget folk för diktatoriska åtgärder avsedda att hindra att de länders intressen som följer denna modell påverkas negativt.
I den formen är grannskapspolitiken också ett sätt att en gång för alla hålla de länder som har en lägre levnadsstandard, mindre demokrati och färre mänskliga rättigheter utanför Fästning Europa.
Vi behöver alla dessa länder för att få billig arbetskraft.
Grannskapspolitik av denna typ påminner väldigt mycket som hur Förenta staterna behandlade Latinamerika för två hundra år sedan.
Det går även att ha en helt annan form av grannskapspolitik, nämligen en där man inser att vi i denna del av Europa har organiserat många saker bättre än i andra länder och att vi har något att erbjuda dem.
Att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland, Tunisien, Algeriet och de palestinska områden som fortfarande är ockuperade ligger i linje med denna form av politik.
Det betyder också att vi bidrar till ekonomisk utveckling, vilket borde öka välståndet i dessa länder till vår nivå.
I många fall, framför allt i västra Balkan, men eventuellt även i Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Turkiet, kan det också utgöra en övergångsfas mot fullt EU-medlemskap.
Även om min grupp tar kraftigt avstånd från den första formen av grannskapspolitik stöder den helt och fullt den andra formen.
Lyckligtvis är det den andra varianten som är dominerande i Charles Tannocks betänkande.
Även de flesta ändringsförslagen sätter dessutom demokrati, mänskliga rättigheter och solidaritet framför ekonomiska och militära fördelar.
Om rådet och kommissionen följer denna linje kommer vår grannskapspolitik att röra sig i rätt riktning.
