# ID: svediakorp-gov463832
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Ärade ledamöter!
Jag har egentligen bara två korta saker att säga.
Det första är att citera Elmar Brok som i början av debatten sa ” The citizens are the stake holders ”.
Det är Europas medborgare som är den viktigaste målgruppen, de som har mest att vinna eller mest att förlora på hur vi hanterar frågan om ett nytt konstitutionellt fördrag för Europa.
Det andra är att säga att demokrati är ingen åskådarsport.
Det kräver att vi engagerar oss i debatter och i en dialog med medborgarna, engagerar våra politiska ledare och våra medborgare på alla möjliga sätt och att vi hjälps åt att spela våra olika roller i det sammanhanget.
Nu har jag emellertid så många gånger hört dessa lite lättsamma kommentarer om att ” vad är det i nejet som ni inte förstår ” och liknande, att jag vill tillägga att det faktiskt är så att vi genom opinionsundersökningar och intervjuer vet precis varför människorna har svarat ja eller varför de har röstat nej.
Det är ingenting som vi har hittat på, vi vet att varje folkomröstning som också tar in konstitutionella frågor rymmer en risk att man faktiskt får svar på frågor som man inte har ställt.
Det känner politiker till i alla våra medlemsländer.
Inte är det väl heller så konstigt att 25 medlemsländer som engagerar sig i en debatt om hur vi ska lösa en konstitutionell utmaning i ett Europa som har vuxit från 15 till 25 medlemsländer, faktiskt undrar hur vi ska komma ur en situation där två medlemsländer har sagt nej när 14 har sagt ja.
Hur hanterar vi den situationen?
Ska vi hädanefter bara stoppa processen eller finns det en lösning att komma ur den?
Det är inte konstigt.
Ni gör det lite för lätt för er.
Det mest intressanta är att de som representerar UKIP (UK Independence Party) och kallar detta för ett bluffparlament verkar vara alltför nöjda med att låta skattebetalarna i Europa betala deras löner i detta bluffparlament, utan att de bidrar konstruktivt med någon enda egen idé.
Jag tycker att vi faktiskt måste skärpa oss och föra en intellektuellt hederlig debatt om Europafrågorna.
Vi vet väldigt mycket och det finns ingen genväg.
Vi kan bara engagera oss i en debatt och dialog med medborgarna.
Vi kan bara diskutera sakfrågorna först och koppla dem till de konstitutionella lösningar som är nödvändiga för att få ett mer öppet, mer demokratiskt och mer effektivt Europa.
Hur mycket ni än skrattar.
