# ID: svediakorp-gov463810
# author: Carlos Carnero González (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill påminna kommissionsledamoten och vissa kolleger bland ledamöterna om att Spanien för tjugo år sedan gick med i EU.
Det var goda nyheter för mitt land och säkert för unionen som helhet.
Jag säger detta för att vi spanjorer gick med för tjugo år sedan och för drygt ett år sedan höll en folkomröstning och röstade ja till den europeiska konstitutionen, med samma rättigheter, skyldigheter och ansvar som andra länder.
Frankrike och Nederländerna röstade nej.
Ett ja är lika mycket värt som ett nej, vare sig det uttrycks i en folkomröstning eller av ett parlament.
Och i dag har en absolut majoritet av EU: s medlemsstater sagt ja till den europeiska konstitutionen.
Jag har haft tillfälle att som skuggföredragande för den socialistiska gruppen arbeta tillsammans med de båda föredragandena i flera månader och detta betänkande är ett balanserat resultat, vilket i huvudsak betyder följande fyra saker.
För det första anser parlamentet fortfarande att konstitutionen är det bästa instrumentet för att skapa ett mer demokratiskt och effektivt EU.
För det andra kommer unionens politiska och institutionella problem inte bara att kvarstå utan också förvärras om konstitutionen inte träder i kraft, och det blir dessutom omöjligt att genomföra fler utvidgningar på grundval av Nicefördraget efter Bulgariens och Rumäniens inträde.
För det tredje måste vi inleda en verklig period av eftertanke och debatt, inom institutionerna och med medborgarna, för att försöka hitta lösningar på den nuvarande krisen.
Mot slutet av denna period måste vi dra slutsatser för att kunna gå vidare och fullborda den politiska unionen.
För det fjärde, i linje med hur vi agerade i januari 2005, skulle det vara en positiv utgång av denna period av eftertanke om vi behöll den nuvarande texten, något som bara är möjligt i kombination med lämpliga åtgärder.
Vi måste då fastställa lämpliga åtgärder.
Med tanke på den rådande politiska situationen kan vi säga att det finns nya omständigheter, utifrån vilka vi kan gå vidare med konstitutionen och vederlägga två ståndpunkter: för det första uttalandet om att konstitutionen är död – ryktet om dess död verkar vara starkt överdriven – och för det andra tanken att vi först måste ta i tu med arbetslöshet, immigration och brottsbekämpning, en ståndpunkt som blundar för att vi behöver denna konstitution för att kunna göra det.
Det här är inte bara en fråga för institutionalister.
