# ID: svediakorp-gov463809
# author: Jean-Luc Dehaene (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med utgångspunkt i vad de senaste talarna hade att säga måste jag till min stora förvåning dra slutsatsen att en medborgare är viktig när han säger ” nej ” men tydligen inte när han säger ” ja ”.
Låt mig i det här läget bara få säga att vi har haft folkomröstningar med positivt resultat och att 13 medlemsstater redan har godkänt konstitutionen.
Det är minst lika viktigt för mig, vilket inte innebär att ” nejen ” inte ska beaktas, eftersom de också sänder ett tydligt budskap som vi bör ta hänsyn till.
Det är dock bara ett negativt budskap, ett som inte erbjuder några alternativ, medan den rädsla som kommer till uttryck i detta ” nej ” paradoxalt nog troligen bäst kan dämpas genom en EU-konstitution och genom att EU agerar.
Om vi tittar på kan vi som kommissionsledamoten med rätta påpekade notera att medborgarna är mycket väl medvetna om att ett antal gränsöverskridande problem måste hanteras på EU-nivå och att det krävs ” mer EU ”.
Jag tänker då särskilt på den andra och den tredje pelaren, som konstitutionen också i huvudsak inriktade sig på.
En annan paradox är att man under debatterna inför folkomröstningarna nästan helt bortsåg från frågan om att stärka det politiska EU inom den andra och den tredje pelaren.
Jag anser att det nu faktiskt är dags att aktivt använda den period av eftertanke som vi ges i kommissionens plan D. Vi bör med andra ord ta oss all tid vi behöver och inte störta oss in i något.
Därför stöder jag det betänkande vi nu har förelagts, eftersom det går i den riktningen, även om jag är rädd att vissa ändringsförslag som föredragandena har lagt fram på nytt verkar luta åt genvägar och förhastade slutsatser.
Jag anser att vi bör ta oss tid, tillsammans med de nationella parlamenten, framför allt för att kunna besvara den grundläggande fråga som ställs i betänkandet.
