# ID: svediakorp-gov463803
# author: Bronisław Geremek, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 297
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa rekommenderar varmt Duffs och Voggenhubers betänkande om perioden av eftertanke.
Vi var övertygade om att EU behövde den konstitutionella ramen.
Vi ansåg att det konstitutionsfördraget var ett effektivt verktyg för att utveckla EU och ge unionen en politisk dimension och ett socialt perspektiv, som båda är nödvändiga.
Vi har inte ändrat uppfattning, och vi anser inte att konstitutionen bör dödförklaras innan vi har undersökt om den visar några livstecken.
Annars blir det omöjligt att förklara att patienten är död.
Man kan emellertid inte heller förneka att det under ratificeringsprocessen uppstod en klyfta mellan den önskan om fördjupad integration som de europeiska eliterna gav uttryck för, och känslorna hos en del av det europeiska samhället.
Denna klyfta äger inte bara relevans för de båda länder som vägrade ratificera förslaget till konstitution.
Den är ett reellt problem.
Jean Monnet brukade säga att svåra problem ibland krävde att man ändrade på sammanhanget.
Just detta är syftet med perioden av eftertanke.
Den breda offentliga debatten om EU: s framtid måste skapa ett nytt sammanhang för det europeiska konstitutionsprojektet.
Det åligger Europaparlamentet att definiera ramen och formerna sig för dessa debatter, att få nationella parlament och det civila samhället att ta del i dem, att närmare ange frågor och sätta upp den nödvändiga dagordningen.
Så blir det möjligt för EU-forumet att ta form, och göra det i form av ett offentligt europeiskt rum.
Vi får inte besluta om dokumentets framtid riktigt än.
Den tiden kommer efter perioden av eftertanke, efter den europeiska debatten och när vi har förändrat sammanhanget.
Detta sägs mycket tydligt i det nu framlagda betänkandet.
