# ID: svediakorp-gov463802
# author: Richard Corbett, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För precis ett år sedan ställde sig parlamentet bakom konstitutionen med en överväldigande majoritet.
Nu finns åtminstone två uppfattningar inom den majoriteten.
Enligt den ena säger man att konstitutionens text är död efter nederlagen i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, att vi borde börja fundera på någonting annat och förbereda en annan väg framåt.
Enligt den andra säger man: Vänta lite, den här texten har faktiskt blivit ratificerad av en majoritet medlemsstater.
Regeringscheferna själva i Europeiska rådet dödförklarade den inte, de utökade ratificeringsperioden och inledde en period av eftertanke.
Under den perioden av eftertanke måste vi lyssna på dem som sa nej, men vi måste också lyssna på majoriteten som har sagt ja och finna en väg framåt som i slutändan kan föra samman dessa två.
I betänkandet skapas en syntes av de två ståndpunkterna.
Man säger att det är för tidigt att dra slutsatser nu; perioden av eftertanke måste utsträckas åtminstone till 2007.
Fram till dess måste vi hålla öppet för alla alternativ.
Det krävs längre och djupare eftertanke.
Självklart – som förväntat – säger vi att parlamentet skulle föredra att bibehålla texten, men vi inser att det bara skulle vara möjligt om åtgärder vidtogs för att försäkra och övertyga den allmänna opinionen.
Vilka dessa åtgärder är lämnas öppet.
Det finns, i teorin, många alternativ: tillägg i form av tolkningsförklaringar, extraprotokoll, att skriva om en del av texten, att skriva om hela texten, att börja på en ny text.
Det kommer vi att avgöra vid slutet av perioden av eftertanke, men låt oss nu fortsätta med eftertanken, fördjupa den, bredda den och nå fram till slutsatser på ett år.
En sak är säker, herr talman: den nuvarande situationen – det vill säga de gällande fördragen – är inte tillräckliga för att unionen i sin utvidgade form ska fungera effektivt eller demokratiskt.
Den frågan kommer inte att försvinna.
