# ID: svediakorp-gov463795
# author: Paolo Costa (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Som någon så träffande formulerade det har EU-projektet under femtio års tid varit en fotbollsmatch som spelats bakom stängda dörrar.
Genom folkomröstningarna om konstitutionen i Frankrike och Nederländerna gick de medborgare som ville komma in och titta på matchen från läktarna längre än så och genomförde en regelrätt invasion av planen.
Dagens kris inom EU ligger också i det faktum att det inte längre är möjligt att backa tillbaka till stängda dörrar, till fördragens och de elitistiska beslutens EU, samtidigt som ingen vet hur man ska få tillbaka folket på läktarna, så att de kan uttrycka sina åsikter på det sätt som fotbollsfans brukar göra.
Att återuppfinna ett system för medinflytande och ansvarighet, där unionen står direkt till svars inför medborgarna, utan medlemsstaternas egoistiska, förvanskade och missvisande förmedling, är en nödvändig förutsättning om EU-projektet ska kunna ta ny fart, oavsett vilket innehållet blir.
Frågan är dock vad ansvarigheten ska omfatta.
Vi måste undvika misstaget att förvandla perioden av eftertanke till en passiv pausvila.
Ingen plan D kommer att lyckas om vi inte till D för debatt, dialog och demokrati också fogar ett D för engelskans ” delivery ”.
Att leverera resultat skapar de bästa förutsättningarna för att omarbeta konstitutionens text, och det bästa sättet att få människor att förstå precis hur användbart EU kan vara.
Därför kan även självförvållade misslyckanden, som dagens faktiska nej till att reglera marknadstillträdet för hamntjänster, bli symboliskt farligt.
Det finns områden där EU: s behörighet har slagits fast och där de befintliga fördragen redan nu innehåller bestämmelser om beslut med kvalificerad majoritet och det interinstitutionella medbeslutandeförfarandet.
Ett exempel är transportområdet.
Det finns också områden där subsidiariteten egentligen borde tolkas omvänt: att inte låta medlemsstaterna hantera något som kan hanteras bättre på EU-nivå.
Inom dessa behörighetsområden måste unionen leverera mer och våga visa hur användbar den kan vara.
I dag räcker det inte längre att enbart se unionen som en klok lösning på krigsrelaterade problem, inklusive det kalla kriget.
Vad vi behöver är en union som också kan ta i tu med 2000-talets globala utmaningar.
Vi funderar också över hur vi bättre ska förstå vad som måste göras i framtiden, men vi måste vara försiktiga så att det inte blir en ursäkt för allt slags passivitet från vår sida i dag.
Annars riskerar vi att omintetgöra all vår eftertanke, hur klokt denna än är.
