# ID: svediakorp-gov463792
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 977
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Denna första sammanträdesperiod för året vill jag önska er alla ett utmärkt 2006.
Från en konstitutionell synpunkt anser jag att det bara kan bli bättre än det förra.
Som ansvarig för både konstitutionella och interinstitutionella frågor hoppas jag att vi kan fortsätta vårt fruktsamma, effektiva och nära samarbete.
Jag vill tacka föredragandena för betänkandet om perioden av eftertanke och för resolutionsförslaget.
Jag har redan diskuterat det vid ett flertal tillfällen med två ledamöter från Europaparlament som var konventsledamöter.
Jag vill betona de avsevärda framsteg som har gjorts sedan de första övervägandena och gratulera medföredragandena till deras arbete och även till deras förmåga att ta till sig de många åsikter som har uttryckts under de intensiva diskussionerna i utskottet.
Jag ska begränsa mina anmärkningar till fyra punkter.
Den första är att vi alla vill nå en konstitutionell uppgörelse för ett öppnare, mer demokratiskt och effektivare EU.
Frågan är hur man ska nå den uppgörelsen efter de franska och nederländska nejrösterna.
Det gladde mig att se att samtliga alternativ när det gäller fördraget fortfarande är öppna i er resolution.
Under perioden av eftertanke är det viktigt att lyssna på medborgarna, arbetsmarknadens parter, politiska partier och nationella och regionala parlament utan att på förhand döma resultatet av en mer omfattande dialog och diskussion.
Om vi inte gör det så förlorar den här övningen hela sitt värde.
Jag har även noterat det alternativ som ni föredrar.
Det kommer emellertid inte att vara möjligt att bevara fördraget utan stöd från Frankrike och Nederländerna, om nödvändigt med ytterligare förtydliganden och åtgärder.
Nya Eurobarometerundersökningar har visat att stödet för principen om ett EU-fördrag hos medborgarna i EU har ökat med två procentenheter under de senaste fem månaderna till 63 procent.
Därför är det, som har sagts många gånger i utskottet för konstitutionella frågor, viktigt att ändra sammanhanget snarare än texten.
Det är anledningen till att dialogen måste fokuseras på det europeiska projektet i samband med en konstitutionell reform och på slutmålet tillsammans med de verktyg som ska användas för att nå dit.
Först efter att den hörövning som baserar sig på resultaten av de nationella debatterna är avslutad kommer vi att kunna dra slutsatser om vad som är den bästa konstitutionella uppgörelsen för EU.
Det är också därför kommissionen vill fokusera på politiska prioriteringar genom att ta upp medborgarnas oro om tillväxt, arbete, anställning och säkerhet.
För det andra håller jag fullständigt med om ert motstånd mot förslaget att bilda kärngrupper av vissa medlemsstater.
Vi vill ha ett EU som är till för alla, inte endast för en del.
Unionen arbetar med integreringen av den senaste utvidgningsprocessen.
Vi måste fortsätta att arbeta hårt för att garantera en smidig integrering av de nya medlemsstaterna.
Under alla omständigheter anser jag att varje form av stärkt samarbete måste företas inom ramarna för de befintliga fördragen och förbli öppet för alla medlemsstater.
Ni kan vara säkra på att kommissionen och jag själv inte kommer att stödja något förslag om stärkt samarbete utanför EU: s institutionella ramverk.
För det tredje anser jag att det är rimligt att komma med förslag till slutsatser från perioden av eftertanke under 2007, under det tyska eller det portugisiska ordförandeskapet.
Europeiska rådets möte i juni 2006 är helt klart en av de stora milstolparna i denna process, men det bör inte innebära slutet på den.
Det är naturligtvis Europeiska rådets uppgift att besluta om en möjlig förlängning av perioden av eftertanke efter förlängningen till juni 2006 som det österrikiska ordförandeskapet redan har föreslagit.
Kommissionen kommer i vilket fall som helst, liksom har angivits i plan D, att utarbeta ett meddelande till Europeiska rådets möte i juni där den kommer att presentera sin åsikt om den första omgången synpunkter som lämnats in under perioden av eftertanke.
Meddelandet kommer att grunda sig på de nationella besök som ordföranden, jag och de andra ledamöterna av kommissionen för närvarande gör, på en speciell Eurobarometerrapport, på diskussionsforum och på konferensen den 9 maj.
Denna sammanfattning ska förklara bakgrunden till och tillvägagångssättet för kommissionens handlingar under det senaste året, sammanfatta resultaten av hörövningen och tillhandahålla ett antal slutsatser till det österrikiska ordförandeskapet om hur man ska gå vidare.
Sammanfattningen kommer att komplettera den faktarapport som det österrikiska ordförandeskapet ska utarbeta med utgångspunkt från medlemsstaternas bidrag.
För det fjärde stöder jag ert förkastande av att bitvis genomföra konstitutionen.
Anledningen till det är enkel.
Det har att göra med respekt.
Respekt för dem som röstade nej, för dem som redan har ratificerat och för den institutionella balansen.
Att plocka ut godbitarna skulle ge intrycket av att EU försöker att kringgå resultaten från de nationella folkomröstningarna och gör sig skyldigt till att försvaga den allmänna institutionella balansen.
Låt oss respektera skillnaderna mellan våra institutioner och medlemsstaternas.
Allra mest bör vi respektera varje lands demokratiska traditioner varje gång vi ger oss ut på lovvärda initiativ och projekt.
Vi spelar alla viktiga, men olika, roller.
Sammanfattningsvis vill jag betona att vi inte kan diskutera dessa frågor utan att ge oss in i politiska debatter och diskutera politiska prioriteringar.
EU: s medborgare kommer att märka att det finns politiska olikheter i EU.
Detta är ett annat forum för att diskutera politiska prioriteringar, men utan det och utan diskussioner om konstitutionella frågor kommer inte något att fungera.
Vi måste kombinera denna process med att skapa legitimitet för våra institutioner genom att leverera de politiska resultat som EU-medborgarna kräver.
Därför måste vi ta hänsyn till både deras dagliga bekymmer och de konstitutionella frågorna.
