# ID: svediakorp-gov463791
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 734
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
I dag är det ett stort nöje för mig att tala här i kammaren och få träffa er, båda dessa saker för första gången.
Jag är särskilt glad över att den obligatoriska dialogen mellan institutionerna har kommit fram till en fråga som är särskilt samarbetskrävande.
Som de båda föredragandena redan har sagt är det sant att 2005 var ett besvärligt år.
Johannes Voggenhuber använde rentav ordet kris.
Det är förvisso en förtroendekris vi genomlever i förhållande till EU: s medborgare.
Vi måste besvara de frågor de är i sin fulla rätt att ställa till oss.
Jag håller också med Andrew Duff när han hävdar att denna förtroendekris och farhågorna för det europeiska projektet erbjuder oss alla en möjlighet, en möjlighet som vi alla tillsammans – kommissionen, parlamentet och rådet – måste utnyttja.
Kommen så här långt vill jag rikta ett alldeles särskilt tack till kammaren, eftersom ni brottades med denna fråga i ett skede då regeringarna ännu inte var beredda att på allvar dra igång debatten.
Duffs och Voggenhubers betänkande har gett kammaren ett tillfälle till debatt som kommer att hjälpa oss att gå vidare.
Det österrikiska ordförandeskapet har från sin allra första dag vinnlagt sig om att ta del i denna debatt, föra ut den och utveckla den.
När ni har följt debatten har ni alla kunnat konstatera hur oerhört vital den har varit ända från början, med ett helt spektrum av åsikter som har kommit till uttryck, och detta avspeglas i det betänkande som utskottet för konstitutionella frågor har antagit.
En sak som tydligt framgår är att det inte finns några snabba lösningar, inga knep och inga genvägar, som kan hjälpa oss att överbrygga förtroendeklyftan mellan EU och medborgarna.
Bara ett verkligt och seriöst engagemang i problemen kommer att vara trovärdigt och effektivt i det långa loppet.
Vi menar att denna debatt måste vara bred, och det överensstämmer med de synpunkter som uttrycks i parlamentets betänkande, som vi i dag diskuterar.
Vi behöver inte bara en debatt om det konstitutionella fördraget eller om den rättsliga aspekten, utan vi behöver en bred debatt om vilket slags EU vi vill ha, åt vilket håll vi vill gå, var EU: s gränser går och hur vi kan bemöta EU-medborgarnas rädsla och oro.
Vi i rådet vill inte bara fortsätta denna debatt, utan även fördjupa den.
Vi har planerat en rad arrangemang där vi vill hålla breda diskussioner med EU: s medborgare.
Så sent som i går diskuterade vi tillsammans med kommissionen och parlamentet metoder och strategier som kan användas för att till medborgarna förmedla detta vårt EU och vad det står för och med vilka medel, i vilka diskussionsforum och på vilken nivå vi bäst kan möta människors förväntningar på EU.
Som rådets ordförande i dag sa, i samband med att vi inledde debatten, är det vår avsikt att reflektera kring frågan om europeisk identitet.
På 250-årsdagen av Mozarts födelse i Salzburg vill vi ställa frågan om vad Europa är, och vad den europeiska identiteten är.
Under hela det österrikiska ordförandeskapet kommer vi att ha en rad arrangemang, eftersom debatten om Europas framtid har många sidor, och det är bara när alla dessa sidor blir belysta som alla dimensioner som vi måste hantera blir synliga.
Hur viktig denna debatt än är har vi även praktiskt arbete som måste uträttas, så att det blir tydligare för oss vilken väg vi ska ta, och detta arbete måste utföras av medlemsstaternas regeringar.
Den viktigaste uppgiften för rådets ordförandeskap är att få alla medlemsstater med sig, för det är bara tillsammans som vi kan gå vidare.
Som förbundskanslern redan har sagt är vår ambition att mot ordförandeskapets slut kunna lägga fram en skiss över vägen framåt och enas om hur vi bäst ska kunna samarbeta för att nå våra gemensamma mål.
Jag hoppas att våra gemensamma insatser under de kommande månaderna leder till ett mer positivt synsätt i Europa, och jag instämmer i vad Johannes Voggenhuber sa om att vi måste diskutera Europa som en allmän angelägenhet och något som faktiskt finns till för alla medborgares väl.
