# ID: svediakorp-gov463790
# author: Johannes Voggenhuber (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 969
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
I dag presenterar vi betänkandet om perioden av eftertanke om Europeiska unionen.
Efter många månaders diskussioner och med stöd av en överväldigande majoritet i utskottet för konstitutionella frågor utmynnade arbetet i en färdplan som visar en väg ut ur den konstitutionella krisen.
Nu återstår kort tid innan parlamentet tar detta stora steg, detta stora beslut, men hade jag så bara en minut på mig att tala skulle jag använda den för att tacka min medföredragande, Andrew Duff, för den stora äran och det stora nöjet att få arbeta med honom i denna fråga.
Av honom har jag lärt mig att framtiden – den framtid vi delar i vårt gemensamma Europa – kan hittas genom att titta åt de mest skilda håll, och för detta är jag honom mycket tacksam.
Om kombinationen grön österrikare och engelsk liberal inte är ett hinder från första början, tror jag att även andra kombinationer kan fungera lika bra.
Självklart kunde inte ens de toner som rådets ordförande i dag stämde upp på sin trollflöjt dölja den kris som råder i Europa, och även om inte han nämnde den så vill jag göra det, och säga några ord om vad som är kärnan i denna kris.
I centrum för denna stora och nyligen uppflammande kontrovers och de meningsskiljaktigheter vi har, och EU-krisen, står en enda mening som uttalades av Europeiska unionens fader Jean Monnet: ” Vi är inte stater som går samman; vi är folk som går samman. ”
Det är vad dagens dispyt handlar om.
Ska vi ha ett Europa för höga ämbeten, regeringar och eliter, eller den medborgarnas union som konstitutionen gläntade på dörren till?
De som talar som om konstitutionen vore död förkastar ett mänskligt EU, ger det mellanstatliga Europa vind i seglen och besvärjer fram 1800-talets demoner, dessa tidiga olyckor från Pandoras ask – nationalism, rivalitet mellan länder, maktbalansen som idé, kampen om herravälde, ett splittrat Europa som inte klarar av att bevara sin egen fred, och än mindre bli en fredsfrämjande kraft.
Detta är vad dispyten handlar om.
Innan vi gick in i kammaren möttes vi av parlamentsledamöter som välkomnade oss utklädda till strutsar.
De hade inte behövt klä upp sig, för vi visste mycket väl vilka de var, och vi är inte blinda.
Vi vet att nationalisterna såg det tillfälliga misslyckandet för ratificeringsprocessen som något som gav dem ett historiskt tillfälle till en nationalistisk renässans.
Utskottet för konstitutionella frågor vill med detta betänkande svara dem med ett så gott som enhälligt och rungande ” nej ”.
Konstitutionen är inte död, eftersom människors behov av en framtid där de kan leva i Europa i fred och frihet hemma och utomlands lever vidare som ett mål i deras hjärtan och tankar, och konstitutionen är ett avgörande steg i riktning mot en social ordning, en politisk struktur och ett politiskt område där en sådan framtid är möjlig.
Den kris som vi försöker hitta en lösning på genom det betänkande vi i dag lägger fram, är en förtroendekris och krisen för en union som inte kan skilja mellan en union av medborgare och en union av stater, en union där man sviker människors förväntningar som något helt självklart.
Den har inget svar på sociala frågor, den lider av ett demokratiskt underskott, grundläggande rättigheter skyddas inte, det saknas tillräcklig insyn och regeringarna har ohämmade maktbefogenheter som inte underställs någon större kontroll.
Konstitutionen är emellertid ett steg framåt, och om den stöter på svårigheter så får vi försöka stötta den.
Vår plan är att anordna en europeisk debatt.
Jag tänker oss att vi lyfter tillbaka processen till folket, och det innebär inget mindre än att vi tar eliternas projekt och förvandlar det till en, en folkets sak.
Om kammaren antar betänkandet hoppas jag att den kommer att göra gemensam sak med oss och uppmana alla parter, befolkningen i stort, kommuner och regioner, fackföreningar och det civila samhället, att fortsätta denna debatt, att diskutera framtiden för detta vårt Europa som en folkets sak, och gå med oss i kampen för denna sak.
Vi tänkte oss inte att debatten skulle sakna struktur.
I alla politiska grupper enades vi om sex frågor som täcker många av de problem som folk försöker undvika att tala om: målet för den europeiska integrationen, Europas gränser, den ekonomiska och sociala modellens framtid, Europas roll i världen, området för säkerhet, frihet och rättvisa, för att inte tala om de sociala frågorna – och även om konstitutionen inte uppnår allt vi skulle vilja att den gjorde, vilket den självfallet inte kommer att göra, så hoppas jag ändå att denna plan för oss en bra bit närmare målet.
Jag kanske ska säga en sak till om exakt var skillnaden mellan oss och utskottet för konstitutionella frågor ligger.
Vad vi föredragande vill och har kämpat för, är att ta ytterligare ett steg framåt i stället för att se den fortsatta ratificeringsprocessen som slutresultatet för denna debatt.
Vi vill också att det ska vara möjligt att förbättra konstitutionen, behålla själva kärnan i den och under 2007 se över den i en mer öppen process och under en mer trovärdig debatt, och att översynen ska läggas fram för allmänheten i en Europaomfattande folkomröstning.
Det är min förhoppning att detta ytterligare steg ska kunna tas, med hjälp av kommissionens förnuft och kammarens mod.
