# ID: svediakorp-gov463789
# author: Andrew Duff (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är parlamentets första svar på den kris som Frankrike och Nederländerna skapade i och med att de förkastade fördraget.
Det ger oss en möjlighet, parlamentet i synnerhet, att tänka över vad som kommer att gå förlorat om vi inte kan rädda detta projekt och komma fram till en framgångsrik slutsats.
Det ger oss möjlighet att besvara den kakofoni av röster som kommer från rådets sida.
En del av dem är naiva, en del strider mot fördraget och en del är otroligt politiska.
Det ger oss möjlighet att uppmana kommissionen att vara mer rättfram och skarpsinnig när de gäller att hjälpa oss att hitta en väg som kan leda oss ut ur krisen.
Det ger parlamentet möjlighet att täcka ett politiskt område och sätta perioden av eftertanke i fokus.
Vi är medvetna om att vi inte kan uppnå detta på egen hand utan måste ha ett nära samarbete med de nationella parlamenten.
I detta sammanhang tycker jag att det är rätt så egendomligt att ordförandena för de österrikiska, finska och tyska parlamenten verkar förhållandevis motvilliga till att samarbeta med oss.
Det är upp till parlamenten att besluta om de vill komma eller inte.
De som väljer att komma, kommer att ha en avgörande röst när det gäller att utforma besluten om framtidens EU.
Förslagen, som fick starkt stöd av utskottet, blev inledningen på en parlamentarisk process.
Vi försöker att inrätta ett antal parlamentariska forum för att debattera några grundläggande, kanske till och med enkla, frågor om EU: s struktur och syfte.
Vi vill ha den debatt om förändring av den gemensamma politiken som man under det första konventet blev ganska besviken över att nekas.
Denna politiska debatt kan och bör vara radikal, men den måste ske inom den konstitutionella ramen och vara nära förbunden med frågor om befogenheter, styrmedel och förfaringssätt.
Det första av dessa forum kommer att äga rum den 9 maj och resultaten från det kommer att sändas till Europeiska rådet som ska ta de första besluten om främjandet av projektet.
Vi skulle vilja att perioden av eftertanke avslutades vid slutet av 2007 och att ett bestämt och tydligt beslut då fattas om hur man ska gå vidare med fördraget.
Som anges i resolutionen finns det ett antal teoretiska scenarier som vi kan följa, men i praktiken finns det bara två.
Det första innebär att komplettera det nuvarande fördraget med förklarande protokoll eller klargöranden.
Det andra innebär mer konkreta förändringar i del tre, så att vi tar upp de rättmätiga bekymmer och orosmoment som medborgarna i Frankrike, Nederländerna och en del andra medlemsstater har uttryckt.
Det finns alldeles säkert oenigheter mellan och inom grupperna om det korrekta sättet att uttrycka oss.
Vi är emellertid djupt eniga om väsentligheterna för att kunna rädda fördraget och jag anförtror resolutionen till parlamentet.
