# ID: svediakorp-gov463746
# author: Françoise Grossetête (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.Jag röstade nej till att förkasta texten.
I själva verket skulle jag ha velat få möjlighet till att säga min mening om den ändrade texten.
De föreslagna ändringarna skulle ha bidragit till att Europas hamnar skulle kunna uppfylla kraven för internationell konkurrens.
Ögonblickets känsla fick företräde framför våra hamnars framtid.
Jag vill belysa hamnarbetarnas oacceptabla inställning.
Vi skulle aldrig få se ett nationellt parlament attackeras på det sätt som Europaparlamentet attackerades i går.
Genom att kasta gatstenar, stålrör och liknande föremål lade hamnarbetarna skulden på parlamentet, när parlamentet är den EU-institution som gör mest för att försvara arbetstagarna.
Jag fördömer därför deras busmetoder.
Jag delar deras oro på vissa punkter, men jag kommer aldrig att ge efter för våld när det används som ett påtryckningsinstrument.
Det rör sig i detta fall om ett angrepp på demokratin.
Det är dock obegripligt att oerfaren personal skulle arbeta i våra hamnar.
Vi kan dock inte ständigt tala om ekonomisk utveckling, konkurrenskraft och sociala framsteg om vi inte ger oss själva de resurser som krävs för att vidta åtgärder på dessa områden.
Det är nödvändigt att vi erbjuder hamnarna i Hamburg, Marseille och Antwerpen tjänster som åtminstone är lika attraktiva som dem som erbjuds i asiatiska hamnar.
Om dessa hamnar ska överleva måste vi göra detta.
