# ID: svediakorp-gov463647
# author: Ralf Walter (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Debatten om budgetplanen ska strax hållas.
Herr förbundskansler!
Ni sa i inledningen att ni var van vid årsbudgetar efter att ha arbetat med den nationella budgeten i Österrike.
Vi har en sådan på EU-nivå också.
Skillnaden är att vi också inom ramen för ett frivilligt interinstitutionellt avtal mellan parlamentet och rådet måste försöka fastställa gemensamma regler för en period av sju år som ska styra både resursernas storlek och hur de används.
Eftersom detta är ett frivilligt avtal mellan två institutioner är det knappast förvånande att en av institutionerna inte är beredd att bara acceptera de belopp som den andra institutionen har antagit vid ett toppmöte mot en försäkran om att den senare institutionen har gått så långt den kunde och att det inte gick att få mer.
Det skulle vara droppen!
Varje parlament som förlitade sig på en sådan försäkran skulle äventyra en av sina grundläggande rättigheter och svika sitt rättsliga och praktiska ansvar.
Låt oss titta närmare på era siffror.
Vi antog 2006 års budget för bara några veckor sedan.
Den utgör 1,09 procent av BNP.
I rådet sa ni att vi i framtiden skulle behöva klara oss med 1,045 procent, vilket är betydligt mindre.
Samtidigt hade vi stora uppgifter framför oss, som måste genomföras.
Men antingen kan dessa uppgifter inte få tillräcklig finansiering i en budget av denna storlek, vilket skulle innebära att folk blir besvikna, eller så måste vi komma på sätt att skapa större flexibilitet, så att vi kan hålla våra löften.
Er beskärningsstrategi ger oss beslut att fatta.
Inom vilka områden vill ni skära ned egentligen?
Kampen mot terrorismen?
Jag har hört att Europol ska förstärkas.
Luftfartssäkerheten, där vi håller på att skapa en byrå?
Jag tror inte att vi har råd med några fler besparingar inom dessa områden.
Hur är det med utbytet av elever, studenter och praktikanter som reser till andra europeiska länder för att utveckla sin kompetens, arbeta i en europeisk miljö och stärka sin konkurrensförmåga inför framtiden?
Nog är dessa utbyten nödvändiga!
Ni sa att forskning bör vara ett nationellt ansvar.
Satellitnavigering, storskaliga lasrar, neutronkällor, genbanker: ska forskningen inom alla dessa områden begränsas till nationella insatser?
Jag tror inte att det är rätt väg att gå.
Vi har arbetat mycket här för att lägga fram ett bra förslag.
Vi kommer att förhandla ansvarsfullt med er, i en anda av ömsesidigt förtroende, för att avgöra vad som är möjligt.
Men som EU-medborgare anser jag att vi alla måste överväga vad detta EU faktiskt är värt för oss.
Innan vi börjar munhuggas om miljardbelopp vill jag säga att jag har utarbetat detta för de andra tyska ledamöterna och mig själv.
Vårt förslag innebär att varje tysk skulle behöva lägga tio euro i månaden i framtiden för att åstadkomma alla dessa saker.
Den som säger att vi är helt irrationella i Europaparlamentet eller att vi går för långt har verkligen ingen aning om vad EU är värt.
