# ID: svediakorp-gov463605
# author: Anne Ferreira (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,005
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill först tacka alla som har bidragit till att förbättra mitt betänkande, och jag vill genast säga att jag kommer att stödja de ändringsförslag som gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen har lagt fram.
Det är värt att komma ihåg att om alla jordens invånare skulle lägga sig till med västvärldens livsstil skulle vi behöva flera planeter för att tillfredsställa deras behov, och att västvärlden, och framför allt EU, är förpliktad att i grunden tänka om när det gäller sitt sätt att producera och konsumera.
Denna bedömning är obestridd i kammaren och skär genom traditionella politiska gränser, vilket har fått kommissionen att införliva hållbar utveckling med unionens prioriterade områden.
Det är dags för oss att granska våra förehavanden på detta område, och resultaten har hittills varit blandade.
Framsteg har gjorts, men det har även förekommit bakslag, eller åtminstone några tillkortakommanden.
Under påtryckningar från en allmänhet som oroar sig för vår fortsatta miljöförstöring har EU arbetat hårt för att uppmärksamma världssamfundet på miljöfrågorna.
Utvärderingar av läget har lett till massor av retorik, men denna har inte alltid följts upp av handling – långt därifrån.
Det är dags att skrida till handling, eftersom det finns ett akut behov av en proaktiv politik i syfte att sätta stopp för klimatförändringarna, särskilt i ljuset av de omfattande naturkatastrofer som nyligen har inträffat.
Jag välkomnar Montrealkonferensens slutsatser, och den positiva roll som EU: s företrädare spelade ska inte förbigås med tystnad.
Under det att unionen har antagit viktig lagstiftning i syfte att minska industriavfallet och göra de bilar som vi använder mer energisnåla och miljövänliga, har den avsevärda ökningen på vägtrafikens område inneburit att dessa ansträngningar har kommit på skam.
Detta är en tydlig illustration av en av de paradoxer som EU står inför, nämligen å ena sidan den fria rörligheten för varor och å andra sidan denna fria rörlighets skadliga inverkan på EU: s miljömål.
Det finns två sätt att närma sig detta problem: för det första att uppmuntra användandet av mer miljövänliga transportmedel, där unionen kan bidra med finansiellt stöd till stora strukturprojekt, och för det andra att införliva miljökostnaderna i priset för godstransporter eller att beskatta transporterna i förhållande till deras miljöpåverkan.
Behovet av en proaktiv vattenpolitik är akut.
Trots de lagar som har antagits och de åtgärder som har vidtagits är vattensituationen otillfredsställande.
Behöver vi än en gång påpeka att nivåerna på de kemiska föroreningarna fortfarande är för höga?
Är det inte vår plikt att lägga skulden på vissa jordbruksmetoder, eftersom de kräver så stora mängder vatten och gödningsmedel av olika slag?
Den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör ta hänsyn till detta och påskynda reformen för anslag och miljömässiga tvärvillkor.
Det finns ett akut behov av en proaktiv politik för att upprätthålla den biologiska mångfalden.
Listan slutar inte där.
Det finns ett akut behov av åtgärder – såsom de betänkanden som redan har antagits, det av Frédérique Ries och det som väntas bli antaget om REACH – för att uppväga miljöns negativa inverkan på hälsan.
Det finns ett akut behov av att vidta åtgärder som leder till utvecklingshjälp, eftersom ojämlikheten på jorden ger upphov till fler och fler konflikter och de fattigaste länderna är de första offren för naturkatastrofer.
En del av svaret finns i en hållbar utveckling, eftersom den utgör en modell för produktion och konsumtion som kan och bör spridas till alla länder.
Unionen måste vara proaktiv och föreslå effektiva åtgärder om den ska klara av uppgiften att vända de mest oroande trenderna och hindra oåterkalleliga situationer från att uppstå.
För detta ändamål är det viktigt att varje sektor förses med kvantifierade mål och underkastas en regelbunden utvärdering enligt en strikt tidtabell.
I ett bredare perspektiv måste EU: s politiska grundvalar stärkas ytterligare.
Detta innebär en större solidaritet och en effektivare samordning; att uppmuntra omfattande dumpning är oförenligt med kraven på hållbar utveckling.
Det innebär också en nedbrytning av genomförandet av den hållbara utvecklingen till alla internationella, nationella och lokala nivåer.
Varje lagförslag skulle tjäna på att betraktas från ett perspektiv av hållbar utveckling.
Vi har mycket att göra på detta område.
På liknande sätt bör vi inte längre acceptera att den rättsliga grunden för lagförslag om miljö och hälsa ska vara en helig ko till förmån för den fria rörligheten av varor, om vi vill flytta fram positionerna för den hållbara utvecklingen.
Kommissionen har ett ansvar, men att skydda miljön står inte tillräckligt högt på dess dagordning.
Den må ha publicerat fem av de sju tematiska strategierna, men detta döljer inte svagheten hos den föreslagna översynen av strategin för hållbar utveckling från slutet av 2005.
Jag måste säga att jag är bekymrad över de planer som kommissionen lade fram för oss.
När man till exempel läser i den tematiska strategin om avfall att det kan bli fråga om en återgång till att hänskjuta detta område till nationell nivå, så att medlemsstaterna själva skulle få bestämma hur de ska hantera avfallet, skulle detta enligt min uppfattning vara ett steg tillbaka.
När kommissionen tillkännager att den vill stifta färre lagar genom att vägra att föreslå lagar som visserligen skulle vara betungande för medlemsstaterna eller näringslivet på kort sikt men som är nödvändiga för framtiden, dömer den unionen till politiska nederlag.
Det är desto obegripligare för medborgarna att kommissionen envisas med vissa lagstiftningsförslag som antingen redan har avvisats av parlamentet, såsom direktivet om hamntjänster, eller mötts av kraftiga invändningar från medborgarna, såsom direktivet om tjänster på den inre marknaden.
Jag vill avsluta i positiv anda.
Lika dåliga nyheter för unionen som för vår idé om utveckling …
