# ID: svediakorp-gov463597
# author: Marios Matsakis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Hundratusentals europeiska medborgare blir sjuka varje år på grund av att de badar i kontaminerade badvatten.
De sjukdomar som drabbar dem på detta sätt varierar mycket när det gäller allvarlighetsgraden.
De flesta är kliniskt godartade till medelsvåra, men några är allvarliga och ett fåtal dödliga.
Såsom förväntat är barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar mest sårbara.
Det är därför av största vikt att de lagstiftande organen i EU engagerar sig mycket i badvattnens kvalitet.
De har faktiskt arbetat med denna fråga i många år, och man skulle kunna förvänta sig att de parametrar som används för att övervaka badvattnets kvalitet är så stränga som möjligt.
Dessvärre är så inte fallet, och orsaken till detta är enkel.
Den är att oerhört stora summor pengar är involverade i rekreations- och turismindustrier som är förknippade med badvatten, och om ett område förklaras ha låg vattenkvalitet får det en allvarlig ekonomisk effekt på denna region och detta land.
Därför är läkarens åsikt inte längre lika betydelsefull, och ” politiska kompromisser ” står på dagordningen.
Det är därför som vi efter många år av prat, diskussioner och argumentation – främst om saker som, sett utifrån sunt förnuft, är kristallklara – hamnar i en försonlig position där vi minskar den möjliga ekonomiska skadan för länder med ohygieniska badvatten och ökar den medföljande risken för att orsaka ohälsa bland våra medborgare.
Många kolleger kommer starkt att motsätta sig det jag säger, men hur kan det annars förklaras när vi exempelvis har uppfunnit en distinktion när det gäller hälsorisker, mellan badvatten inne i landet och vid kusten, och vi är beredda att godta att inlandsvatten kan vara nästan dubbelt så ohälsosamt som kustvatten och ändå av tillräcklig kvalitet för att bada i.
Och hur kan det vidare förklaras när vi är beredda att säga att badvatten är av god kvalitet när risken för att bli sjuk efter att ha badat i det är i storleksordningen fem procent – det vill säga var tjugonde badare.
Trots att jag kommer att stödja detta direktiv går det inte tillräckligt långt för att göra våra badvatten riktigt säkra.
Det gör dem bara mindre farliga.
Avslutningsvis bör ett stort tack riktas till alla som har arbetat så hårt för att framställa detta direktiv, och särskilt till min kollega Jules Maaten – trots att han inte är simmare har han ändå arbetat mycket hårt! – till kommissionen och naturligtvis till ledamöterna i förlikningskommittén.
