# ID: svediakorp-gov463593
# author: Jules Maaten (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under de senaste dagarna, och faktiskt på det hela taget vid diskussionen om detta direktiv, har jag med jämna mellanrum fått frågan om det verkligen är nödvändigt att föreskriva normer för badvatten på EU-nivå.
Är inte detta ett klassiskt exempel på en fråga som kan behandlas på medlemsstatsnivå?
Jag är medveten om att ledamöter som tillhör de nederländska socialdemokraterna, som tyvärr inte är närvarande för tillfället, till och med i en rapport hänvisade till detta som ett löjligt direktiv om vattnet i simbassänger.
Detta direktiv handlar emellertid inte om vattnet i simbassänger, och ännu mindre om badvatten i största allmänhet.
Det handlar naturligtvis om vattnet vid våra kuster och i våra sjöar.
Frågan har rests, huruvida ett agerande på EU-nivå på detta område tillför något av värde.
Därom rådde inget tvivel i parlamentet, när just denna fråga debatterades vid den första behandlingen.
Viktigare är emellertid att det var just medlemsstaterna som ansåg att ett direktiv behövdes.
Om detta är vad de vill ha bör de också få det, men då anser jag att det faktiskt ska vara ett allvarligt menat direktiv och inte ett som ger utrymme för fler undantag än någonting annat.
I vilket fall som helst har rådet och parlamentet efter mer än tolv års diskussioner kommit fram till en – låt vara svåruppnåelig – kompromiss, som jag antar kommer att omvandlas till lag i morgon.
Genom det nya direktivet ges förutsättningar för renare badvatten längs stränder och utmed sjöar inom EU, bättre information för badare och mindre byråkrati för de lokala myndigheterna.
I hela Europeiska unionen uppfyller mer än 80 procent av badplatserna redan nu de strängare normerna, och i ett antal medlemsstater uppfyller till och med mer än 90 procent av badplatserna dessa normer.
För närvarande drabbas cirka 12 procent av badarna årligen av illamående, maginfektioner, hudutslag, en känsla av tunghet i bröstet och ögon- eller öroninfektioner.
Genom det nya direktivet sker en uppstramning av hälsonormerna, så att man kan räkna med att endast 8 procent av badarna riskerar att ådra sig någon sjukdom.
Från och med 2015 kommer badarna även att informeras på plats om den aktuella badvattenkvaliteten med hjälp av symboler som kommer att vara identiska över hela EU.
För närvarande kan badare bara med viss svårighet och bara på Internet få kunskap om föregående års vattenkvalitet.
Det tilltalar mig att jag inom kort själv kommer att kunna se vilken kvalitet som vattnet på platsen håller, för jag vet inte hur det är med er, men själv har jag bara med mig min bärbara dator till stranden vid mycket sällsynta tillfällen.
I stället för 19 parametrar kommer medlemsstaterna bara att behöva mäta två parametrar, vilket är ett exempel på hur byråkratin i samband med vattenmätningar kommer att minska.
Europaparlamentet och regeringarna var länge oense i fråga om hur stränga gränsvärden som skulle tillämpas och hur höga kostnader som i detta sammanhang får drabba medlemsstaterna.
Vi har kommit fram till en kompromiss som är tillfredsställande för alla parter, och visserligen förtjänar det brittiska ordförandeskapet beröm, men det är kommissionen – och särskilt ni, herr kommissionsledamot – som har sett till att få denna kompromiss till stånd.
Jag vill även tacka många av skuggföredragandena för deras samarbete i detta hänseende.
Badvattnet kommer inte bara att bli renare, det kommer att bli renare, kostnaderna blir överkomliga och en avreglering är på väg.
Slutligen är jag intresserad av att höra vilka kommentarer som kommissionen kommer att tvingas göra om den artikel av Albrecht Wiedenmann som snart kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften ” Environmental Health Perspectives ” och som bär den ganska komplicerade engelska titeln ” Concentration responsive effects with no observed adverse effect levels ”, med förkortningen NOAELS.
Jag kan inte riktigt beskriva uttrycket själv, men jag är säker på att ni kan.
Jag är i varje fall intresserad av att se om kommissionen också kommer att använda denna studie i sin utvärderingsrapport 2008, eftersom den innehåller en hel del kärnfulla kommentarer beträffande direktivet i den form som vi står i begrepp att anta det i.
Jag vill emellertid tillägga att den tid som finns för att genomföra det snabbt håller på att rinna ut.
Jag kommer att vara mycket nöjd när direktivet faktiskt antas i morgon.
Jag anser att det är en framgång för oss alla, även för mig själv, trots att jag inte är särskilt förtjust i att bada.
Jag hoppar bara i om jag inte har något annat val.
Efter 2015 kommer jag åtminstone att ha lättare för att ta ett dopp.
Jag hoppas att jag kommer att kunna göra det utan oro även i er medlemsstat, herr kommissionsledamot.
