# ID: svediakorp-gov463580
# author: Avril Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Genom Århuskonventionen, som har undertecknats av alla medlemsstaterna, får allmänheten rättigheter inom tre områden till att komma åt miljöinformation, delta i beslutsfattande i miljöfrågor och döma i miljömål.
Den förordning som ligger framför oss har till syfte att tillämpa dessa rättigheter gentemot EU: s institutioner – parlamentet, rådet, kommissionen, domstolen, Europeiska investeringsbanken med flera.
Det är nödvändigt att personer som är direkt berörda av brott mot miljölagstiftningen har en möjlighet till upprättelse, oavsett om det sker genom en överklagandeinstans, ombudsmannen eller, om så är nödvändigt, genom domstolarna.
Det innebär emellertid inte att upprätta en advokatstadga, vilket är vad vi riskerar att göra.
Samtidigt som det finns många bra icke-statliga organisationer och påtryckningsgrupper, som riktar vår uppmärksamhet mot en legitim oro i miljöfrågor och fungerar som vakthundar som håller institutionerna ansvariga på våra vägnar, vill jag mana till försiktighet med att låta självlegitimerade grupper lägga en ytterligare börda på institutionerna och täppa till det redan alltför hårt belastade rättssystemet.
Samtidigt som jag motsätter mig ändringsförslagen 2, 7 och 12 har jag störst problem med ändringsförslag 26, där det anförs att alla icke-statliga organisationer, oavsett hur legitima deras intressen är eller hur öppna deras konstitutioner är, bör få rätt till fri tillskyndan av domstolsförfaranden mot gemenskapens institutioner för deras administrativa handling eller underlåtenhet, exempelvis vid genomförandet av EU: s miljölagstiftning.
I vissa länder kan en icke statlig organisation bildas med mindre än fem medlemmar.
En sådan organisation är inte demokratiskt ansvarig enligt någon definition, men genom dessa ändringsförslag skulle den kunna utmana kommissionen utan att lämna några bevis på hur eller av vem de finansieras eller i vilket syfte.
Det är en sedan länge etablerad EU-rättslig princip – som har byggts under många år av rättspraxis och som stöds av artikel 230.4 i EG-fördraget – att medborgarna behöver vara direkt och individuellt berörda för att få väcka talan i domstolen.
Att kringgå fördraget med sekundär lagstiftning såsom ändringsförslagen till denna förordning är ett hån mot tanken att det är offret för rättsöverträdelser, inte intresserade åskådare – vars motiv och stödunderlag inte alltid är tydligt – som bör kunna söka avhjälpande.
Om Europaparlamentet vill utvidga den interna granskningsprocessen eller domstolsprövningen bör det i första hand göra detta genom ett ändringsförslag till fördraget.
Som politiker, som är demokratiskt ansvarig gentemot mina väljare, är jag inte heller beredd att delegera mitt ansvar till icke valda, icke ansvariga organisationer.
