# ID: svediakorp-gov463573
# author: Jules Maaten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tillämpningen av Århuskonventionen på EU: s institutioner är ett stort framsteg, för den bidrar – vilket är nödvändigt – till insyn i den europeiska lagstiftningsprocessen, så att allmänheten får större möjligheter att påverka utarbetandet av miljöplaner och miljöprogram.
Denna förordning stärker demokratin på miljöområdet.
Konventionens bestämmelser i fråga om tillgång till information, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor kommer att tillämpas i hela EU.
Hädanefter måste inte bara medlemsstaterna utan även gemenskapens institutioner rätta sig efter dessa bestämmelser.
Tillgång till rättslig prövning, enligt Århuskonventionens bestämmelser, innebär att allmänheten måste ha möjlighet att väcka talan vid EG-domstolen mot miljöbeslut som fattas av EU: s institutioner.
Medborgare med ett miljöengagemang och icke-statliga miljöorganisationer har i dag ingen möjlighet att väcka talan vid domstolen eftersom de sällan berörs personligen – EG-fördragets villkor för tillgång till rättslig prövning, som ofta är lättare att uppfylla för ekonomiska aktörer.
Det är givetvis viktigt att icke-statliga organisationer får samma tillgång till rättslig prövning, även om det sätt på vilket kommissionen och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet – särskilt i ändringsförslagen 22 och 25 – har formulerat detta säkert kommer att ge upphov till en del kritik.
För att förhindra att hundratals icke-statliga organisationer väcker talan i obetydliga frågor innehåller ändringsförslagen strikta villkor för de icke-statliga organisationer som kan begära intern omprövning.
Även om dessa villkor – som vi nu har framför oss och som föredraganden har presenterat separat – införs, kommer ändå många icke-statliga organisationer att kunna lämna in ansökningar av detta slag.
Avsikten är inte att talan ska kunna väckas mot vartenda miljöbeslut som fattas av EU: s institutioner, för detta skulle leda till rättsosäkerhet och en ytterligare ökning av EG-domstolens stora arbetsbörda.
Å andra sidan måste det, när det råder allvarligt tvivel om ett visst miljöbeslut, vara möjligt att ta upp detta med de behöriga myndigheterna.
Min grupp är splittrad i denna fråga.
Några är ivriga anhängare av ändringsförslagen 22 och 25, eftersom de anser att de bidrar till att åtgärda en obalans och att Århuskonventionen därmed genomförs på ett bättre sätt och i enlighet med EG-fördraget, medan andra menar motsatsen, dvs. att ändringsförslagen i fråga skapar orättvisa, eftersom icke-statliga miljöorganisationer skulle ges en privilegierad ställning, och dessutom att konventionen skulle strida mot EG-fördraget.
Jag kan bara beklaga att det inte finns utrymme för någon medelväg, som skulle innebära att icke-statliga organisationer hade möjlighet att uttala sig när det verkligen behövdes, utan risk för mängder av obetydliga invändningar.
Nu anser jag faktiskt att det vore bättre om konventionen helt enkelt gav större möjligheter till rättslig prövning, vilket i själva verket är vad som skulle ha uppnåtts med konstitutionsfördraget, om det inte övergetts.
