# ID: svediakorp-gov463571
# author: Cristina Gutiérrez-Cortines, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag instämmer med Eija-Riitta Korhola; jag kan definitivt inte stödja ändringsförslagen 22, 23 och 25.
Jag ser Århuskonventionen, som redan håller på att införlivas i vissa länder, t.ex.
Spanien, som en uppenbar seger för möjligheten till insyn, utbildning och så vidare.
Jag är dock oerhört bekymrad över strävan, långt från både det sunda förnuft som rådet visat och från kommissionens ståndpunkt, att ge icke-statliga organisationer alltför stor rättskapacitet, som jag ser det och som Eija-Riitta Korhola också sa.
Jag anser att demokrati måste vara symmetrisk.
Det är inte logiskt att icke-statliga organisationer ska ha större rättigheter än lokala myndigheter på detta område.
Jag anser inte heller att regioner kan ha särskild rättskapacitet, som vi i och med detta skulle ge dem.
Dessutom finns det en rättslig princip, den om direkt intresse, som har varit mycket omdebatterad i rättshistorien och som normalt tillämpas på familjen eller på vissa problem som uppstår på det området.
Jag anser dock att tillämpning av principen om direkt intresse på icke-statliga organisationer i Europa skulle leda oss in i den oändliga juridikens värld, och vi vet inte alls var det skulle sluta.
Jag tror att detta skulle kunna leda till oerhört många problem, framför allt eftersom hållbar utveckling, som vi vet, kräver kunskap om det direkta medlet, för alla fall är olika.
Huvudprincipen, som vi många gånger har talat om här, är att hållbar utveckling är ett helhetsbegrepp; det måste gälla en specifik plats, och på en viss plats kan av ekonomiska och sociala skäl vissa saker göras som inte kan göras på en annan plats.
Tanken på att vissa icke-statliga organisationer, som ofta inte har sitt säte på den plats det gäller, skulle kunna hävda denna rätt med hänvisning till sitt miljöengagemang, framstår för mig som orimlig.
Jag instämmer därför med rådets ståndpunkt.
