# ID: svediakorp-gov463570
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill tacka Europaparlamentet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för deras uthålliga arbete med detta betänkande vid andra behandlingen.
Jag vill särskilt tacka föredraganden Eija-Riitta Korhola för hennes bidrag till arbetet med att tillämpa Århuskonventionen på gemenskapens institutioner.
Det är värt att notera att detta förslag till förordning, efter direktiven om tillgång till miljöinformation och allmänhetens deltagande, är det tredje lagstiftningsförslaget i följd om tillämpningen av Århuskonventionen, den här gången på gemenskapens institutioner, och Eija-Riitta Korhola har gett ett värdefullt bidrag.
Denna förordning har föreslagits parallellt med beslutet att ratificera Århuskonventionen, som innehåller skyldigheter inte bara för medlemsstaternas offentliga myndigheter utan även för gemenskapens institutioner.
Det var alltså nödvändigt att komplettera de befintliga bestämmelserna på detta område.
Förslaget gäller därför konventionens alla tre delar, dvs. tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning.
Gemenskapen anslöt sig till konventionen i maj 2005, strax före parternas andra konferens i Almaty.
Vid den tiden hade den första behandlingen av förordningen redan ägt rum, och en politisk överenskommelse hade nåtts i rådet inför den gemensamma ståndpunkten.
Den gemensamma ståndpunkten innebär att kommissionens ursprungliga förslag förbättras och kompletteras i många avseenden.
Dessutom införlivas, bokstavligen eller i sak, många av de ändringsförslag som Europaparlamentet lade fram vid första behandlingen.
För att uttrycka det lite mer precist, när det gäller tillgång till miljöinformation föreslås en ny artikel 6 som handlar om tillämpningen av undantagen i fråga om tillgång till miljöinformation, i enlighet med Europaparlamentets ändringsförslag.
Den gemensamma ståndpunkten innebär dessutom ett införlivande av de delar av Europaparlamentets ändringsförslag som gäller mer detaljerade krav på allmänhetens deltagande i det förberedande arbetet med planer och program på miljöområdet.
När det gäller tillgång till rättslig prövning har rådet förenklat de kriterier och förfaranden som gäller för icke-statliga organisationers begäran om intern omprövning av gemenskapsinstitutioners agerande.
Det är värt att notera att organisationerna inte längre behöver vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att utöva denna rättighet.
Kommissionen kan godta dessa ändringar, eftersom den aktuella lydelsen innebär ett bibehållande av kravet på att organisationerna ska ha miljöskydd på gemenskapsnivå som sitt främsta mål.
Kommissionen har också kunnat godta ändringar av de bestämmelser som gäller resultatet av den interna omprövningen och möjligheten för icke-statliga organisationer att vända sig till EG-domstolen.
Rådet gjorde dessa ändringar för att undvika en text som skulle kunna strida mot konventionens bestämmelser om rätt till tillgång för privatpersoner och grupper av privatpersoner.
I egenskap av fördragens väktare stöder kommissionen rådets avsikt i detta fall, särskilt med tanke på att den gemensamma ståndpunkten är förenlig med Århuskonventionen, som ger de avtalsslutande parterna rätt att anta kriterier för allmänhetens tillgång till rättslig prövning.
Jag hoppas att en överenskommelse snart kan nås om detta förslag.
Vi har redan gjort stora framsteg efter den generella tillämpningen av Århuskonventionen, och antagandet av denna förordning är ett bevis för vår stora vilja att tillämpa den på gemenskapens institutioner.
