# ID: svediakorp-gov463567
# author: Mariann Fischer Boel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,728
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har lyssnat noga på debatten.
Dess intensitet är ett tecken på att mycket står på spel.
Den är emellertid även ett tecken på ert engagemang i processen att göra denna nya reform.
Låt mig först ta upp ändringsförslagen.
Jag anser att jag i dem har hittat en hel del överensstämmelse med min egen inställning.
Jag ska börja med den föreslagna nya organisationen av den gemensamma marknaden.
Ni har hävdat att säkerhetsnätet är nödvändigt under den omstruktureringsperiod som slutar 2009 – 2010 för att begränsa de oönskade marknadsstörningarna.
Jag kan godta det.
Jag godkänner därför innehållet i ändringsförslagen 2, 29 och 54.
För att inte uppmuntra till överproduktion och senare uppbyggnad av lager blir det nödvändigt att fastställa priset för ingripanden på en avsevärt lägre nivå än jämförelsepriset för den följande kampanjen.
Ingripandena kommer också att behöva vara begränsade till en viss högsta mängd.
Slutligen anser jag att vi under omstruktureringsperioden måste avyttra alla ledningsverktyg, inklusive privat förvaring.
Ni påstår också att så länge våra internationella åtaganden respekteras bör eller kan vissa mängder kvotsocker exporteras.
Av hänsyn till balansen på marknaden är detta en tanke som jag kan leva med, och jag godtar därför i princip ändringsförslagen 20, 39, 49, 51 och 68.
Många av er har nämnt bioetanol.
Jag delar er analys att den framtida energiproduktionen skulle kunna bli ett avsättningsområde för gemenskapens betor.
Längs dessa linjer kan jag stödja ändringsförslagen 11 och 42, som tar upp den politiska profilen hos bioetanol i reformpaketet.
Som ni vet arbetar kommissionen med en hel rad olika politiska initiativ.
Den 1 februari ska vi anta ett förslag om främjande av biobränslen som är baserade på råmaterial från jordbruket.
Jag är också medveten om att Neil Parish för närvarande arbetar med en parlamentsresolution i exakt samma ämne.
Jag tror att vi måste ta denna debatt när dessa bidrag har antagits, i stället för att ta den nu i samband med sockerreformen.
Jag måste understryka att jag är mycket intresserad av att återkomma till denna debatt eftersom den är mycket viktig.
Jag delar inställningen att vi måste lösa det specifika problem som uppstår för de odlare som praktiserar höstodling.
Detta är specifikt ett problem i medelhavsländerna.
Det skulle kräva en provisorisk utvidgning av kvoterna utan en omstruktureringsavgift för regleringsåret 2006 / 2007.
Kommissionens kan därför hålla med om principen bakom ändringsförslagen 23 och 69.
Jag kan dela er oro när det gäller betodlarnas inkomster, och gå med på den relevanta delen av ändringsförslag 31 när det gäller avlägsnandet av den tioprocentiga flexibiliteten för sockerpriset.
När det gäller industriellt socker kan jag godta innehållet i ändringsförslag 43.
Strikta och komplexa regler som är svåra att övervaka bör undvikas.
Det finns även en rad tekniska ändringsförslag som redan godtogs i de tekniska diskussionerna om kommissionens förslag.
Andra ändringsförslag omfattar mindre frågor som det vore bättre att lösa inom ramen för genomförandereglerna.
Jag är inte i en sådan position att jag kan godta de övriga ändringsförslagen avseende reformen av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.
Låt mig övergå till förslaget till ändring av rådets förordning (EG) nr 1782 / 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd.
Jag kan stödja principen om ökad flexibilitet för medlemsstaterna i samband med kompenserande betalningar och därför innehållet i ändringsförslagen 5, 6, 8 och 11, med eventuella justeringar.
På grundval av min vision om att stödja utvecklingen av bioetanolproduktionen i gemenskapen kan jag även leva med tanken i ändringsförslag 7, varigenom sockerbetor för andra syften än sockerproduktion skulle kunna odlas i jord som ligger i träda.
I ändringsförslagen 4 och 13 presenteras ett kompensationssystem som grundar sig på den mängd socker som produceras av betor från varje enskild jordbrukare.
Jag är för proportionalitetsprincipen i denna reform, exempelvis genom att ge högre kompensationsnivåer till medlemsstater som drabbas av kraftiga sänkningar av sina kvoter.
I förslaget till betänkande föreslås emellertid ett system som skulle differentiera betalningar på grundval av den producerade volymen sockerbetor.
Ett sådant system skulle skapa enormt stora praktiska svårigheter för ett mycket begränsat mervärde, vilket skulle strida mot den delade målsättningen om förenkling, och jag kan därför inte godta det.
Jag kan heller inte godta de övriga ändringsförslagen.
Låt mig till sist hänvisa till förslaget till förordning om upprättande av omstruktureringsfonderna.
Jag kan godkänna den tanke som ligger bakom ändringsförslagen 4 och 14, varigenom betodlare kan utnyttja en del av omstruktureringsstödet.
Med tanke på de mycket olika villkoren för medlemsstaterna skulle emellertid ett minimum om 50 procent vara alltför högt.
Låt oss inte glömma de många skyldigheter som måste hanteras genom denna omstruktureringsfond.
Det finns vissa miljömässiga och en del sociala skyldigheter som är mycket viktiga.
Om vi inför ett minimum om 50 procent skulle det finnas fall då vi skulle ha svårt att uppfylla dessa olika skyldigheter.
Därför kan jag inte godta det.
Såsom nämndes tidigare i mitt inledande anförande förefaller ett om tio procent, med möjlighet för medlemsstaterna att öka denna andel, mycket lämpligare.
Fru McGuinness, det här riktar jag särskilt till er: jag skulle aldrig våga lägga mig i de beslut som har fattats av medlemsstaterna för att avgöra på vilken nivå de skulle enas om denna kompensationsandel.
På samma sätt kan jag stödja den princip som föreskrivs i ändringsförslag 5, och den relevanta delen av ändringsförslag 10, avseende den utvidgade flexibiliteten för industrier som upphör med sin sockerproduktion och går över till alternativa sektorer, exempelvis produktion av bioetanol.
Detsamma gäller för tanken om ett delvis avstående av kvoten i enlighet med ändringsförslag 7.
Det sociala elementet behandlas redan mycket omfattande i förslaget, och ytterligare administrativa krav skulle bara sakta ned omstruktureringsprocessen.
Därför anser jag att ändringsförslagen 6, 9 och den relevanta delen av ändringsförslag 7 inte bör godtas.
Några sent inkomna ändringsförslag har också lagts fram.
Jag är positiv till tanken i ändringsförslag 17.
Sockerbetsodlare som fortsätter med produktion av sockerbetor i medlemsstater som sänker sin sockerkvot väsentligt bör ha rätt till någon form av statligt stöd under en övergångsperiod.
De ändringsförslag som jag inte har nämnt är av mindre betydelse, och av tekniska skäl anser jag inte att det är nödvändigt att ta med dem.
Det gäller även de sent inkomna ändringsförslag som lades fram förra veckan.
Jag noterade de mycket hårda kommentarerna till behandlingen av AVS-länderna.
Detta har faktiskt varit föremål för mycket intensiva diskussioner, men vi har inte glömt AVS-länderna.
Det angivna priset börjar inte gälla för AVS-länderna förrän 2008, två år efter att det införs för de europeiska jordbrukarna.
Låt oss inte glömma att AVS-länderna efter det fullständiga genomförandet av reformen fortfarande kommer att gynnas av ett pris som är dubbelt så högt som världsmarknadspriset.
Kommissionen har alltid föreslagit en åtgärdsplan för AVS-länderna, med 40 miljoner euro för 2006.
Dessa medel förväntas stå till deras förfogande 2006, även om priserna inte sänks förrän 2008.
Finansiering om 40 miljoner euro är visserligen inte mycket, men det är tillräckligt för att komma i gång, och det har alltid varit avsikten att erbjuda betydande medel för den återstående tidsperioden från 2007 till 2013.
Det är tydligt att storleken på dessa medel kommer att bero på de fortsatta diskussionerna om budgetplanerna.
Genom reformen införs även ett antal skyldigheter för företag som vill utnyttja omstruktureringsfonden.
Jag måste säga att jag är ledsen och besviken över att en hel del ledamöter – bland annat de polska – uppenbarligen inte kan närvara här, för det måste vara helt klart att sockerföretagen inte, jag upprepar, bara kan ta eller kassera in omstruktureringsfonden och lämna landet.
De måste helt enkelt vidta åtgärder för anställda i sockerindustrin.
Dessa regler gäller för utbildning eller förtidspensionering eller vad som helst.
Dessa pengar ska spenderas i samarbete med regeringen.
Det förefaller finnas en fullständig missuppfattning om dessa omstruktureringsfonder.
Jag kan besvara Mairead McGuinness fråga om avgiften på följande sätt: ja, det enda sättet att undvika denna betalning till omstruktureringsfonden skulle vara att upphöra med produktionen under 2006 / 2007.
Slutligen kritiserade några ledamöter att rådet enades om en politisk linje om sockerreformen den 24 november 2005.
Definitionen av en politisk linje vid rådsmötet i november skedde till följd av exceptionella omständigheter.
Den nuvarande ordningen fortsätter att gälla endast under den pågående kampanjen, och våra odlare och operatörer står inför några mycket besvärliga val.
Vi är skyldiga dem att snabbt erbjuda dem acceptabla villkor för att göra dessa val.
Vi har förlorat i WTO-panelen om socker, och uppfyllandet av panelens slutsats är brådskande.
Slutligen var vi tvungna att förbereda oss inför Hongkong för att kunna försvara vår sockersektor, och vi behövde därför veta vad vi hade att försvara.
Jag måste dock betona att dessa omständigheter inte borde komma som en överraskning för någon.
Efter att jag presenterade mitt reformförslag i parlamentet den 22 juni klargjorde jag tydligt att rådet skulle behöva definiera sin politiska linje om sockerreformen vid rådet i november.
Jag upprepade detta i jordbruksutskottet den 13 september 2005 samt i ett uppföljande brev till alla ledamöter i detta utskott den 26 september 2005.
Jag har arbetat med fullständig öppenhet under hela processen för att parlamentet ska kunna spela sin roll till fullo.
Låt mig dock till sist säga till dem av er som är kritiska här i dag att vi är ett stort tack skyldig de många utskott och ledamöter i parlamentet som har lämnat mycket värdefulla bidrag under de senaste tolv månaderna.
Verkligheten är att ni har lyckats påverka formen på reformen – en reform som kommer att garantera hållbarhet i denna sektor i Europa och som gör att vi kan erbjuda ett verkligt alternativ till de jordbrukare och de regioner som påverkas mest av omstruktureringen.
Det är resultatet, och det är ett bra resultat.
