# ID: svediakorp-gov463554
# author: Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I dag debatterar vi tre betänkanden som har lagts fram för parlamentet om reformen av sockermarknaden.
Som företrädare för en ny medlemsstat, Polen, vill jag ta upp två allvarliga problem med denna reform.
För det första har reformen blivit nödvändig på grund av de omåttliga sockermängder som framför allt två länder exporterar, nämligen Tyskland och Frankrike.
Denna export uppgår till närmare 2 miljoner ton, och det är Frankrike och Tyskland som borde bekosta reformen genom att väsentligt minska sin sockerexport.
Eftersom Polen bara exporterar 90 000 ton kan landet inte begränsa produktionen mer än så.
För det andra har begränsningarna för sockerproduktionen inriktats på sockerfabrikerna snarare än på jordbrukarna i Polen, till skillnad från i övriga EU-länder.
Majoriteten av sockerfabrikerna i Polen har köpts upp av tyska och franska investerare, som betalade cirka 200 euro för varje ton begränsad produktion.
Eftersom ägarna till dessa fabriker kommer att kompenseras med inte mindre än 730 euro per ton minskad produktion kommer de att få närmare fyra gånger mer än vad de betalade.
De kommer dessutom fortfarande att äga industritillgångarna, det vill säga byggnader, mark och maskiner.
Jag vill göra kommissionen och rådet och även kommissionsledamoten, som är här i dag, uppmärksamma på dessa två allvarliga problem.
De tror allihop att de har kommit på en utmärkt idé till reform av sockermarknaden.
