# ID: svediakorp-gov463546
# author: Johan Van Hecke (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Priset för socker, som för närvarande är EU: s mest subventionerade jordbruksprodukt, är tre gånger högre än världsmarknadspriset.
Denna situation är verkligen orättvis och oacceptabel, och jag anser därför att en genomgripande reform var, och är, oundviklig.
En fråga som kräver svar är om kommissionens förslag är tillräckligt långtgående.
Jag anser att sockersektorns strukturella problem, det vill säga den generella överproduktionen, har glömts bort.
Det produceras redan långt mer socker än vad som konsumeras.
Denna situation kommer att förvärras i takt med att priset sjunker, något som bara kommer att gynna de stora producenterna och distributörerna.
När det kommer till kritan blir det jordbruksindustrin som stoppar pengarna i egen ficka, medan de små jordbrukarna får mindre betalt för sina sockerbetsskördar.
I slutändan får konsumenterna betala samma pris för ett kilo socker.
Det är framför allt de allra fattigaste länderna som riskerar att drabbas av reformen.
Förmånsbehandling har gett upphov till lokala sockergrödor, ofta i liten skala och med mycket begränsad avsättning, i olika AVS-länder.
Dessa länder har ingen chans att konkurrera utan fortsatt stöd från EU.
Därför är Glenys Kinnocks ändringsförslag så viktigt då syftet är att frigöra 200 miljoner euro per år till AVS-länderna.
Glenys Kinnocks övriga ändringsförslag förtjänar för övrigt också vårt stöd.
Om vi inte fullgör våra åtaganden inom ramen för initiativet ” Allt utom vapen ” kommer detta allvarligt att skada vår trovärdighet i förhållande till de minst utvecklade länderna.
Reformen ger även upphov till en diskussion om ett allmänt avskaffande av alla exportsubventioner, såsom utlovades i Hongkong nyligen.
Jag vill avrunda med att säga att sockerreformen är nödvändig, men inte om det söta och goda bara kommer storproducenterna till del medan fattiga jordbrukare bara får magknip.
