# ID: svediakorp-gov463478
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 517
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Förvaltningen av vattenresurserna i Medelhavsområdet är en utmaning för oss alla, både när det gäller kvaliteten och tillgången på vatten.
Problemet med vattenbristen i Medelhavsländerna förvärras alltmer, vilket beror dels på den ökade efterfrågan på vatten inom vissa sektorer och områden, dels på konsekvenserna av klimatförändringen.
När det gäller klimatförändringen vill jag framhålla att det från vetenskaplig synpunkt är svårt att hävda att enstaka perioder av torka har direkt samband med klimatförändringen.
Vi vet emellertid att klimatförändringen bidrar till att fenomenen både förvärras och inträffar alltmer regelbundet samt breder ut sig över allt större geografiska områden.
Vi begärde och har erhållit en rapport från Gemensamma forskningscentret (GFC) om sambandet mellan klimatförändringen och vatten samt vattenbrist och torka.
Skyddet för våra vattenresurser har rent allmänt hög prioritet inom EU: s miljöpolitik.
Det relevanta ramdirektivet innebär att EU faktiskt radikalt har omstrukturerat sin politik inom vattensektorn.
Unionen skickade därmed ett politiskt budskap som sträcker sig långt utanför dess område.
En av de grundläggande principerna för EU: s vattenpolitik är samarbetet mellan de regioner i olika medlemsstater som delar gemensamma vattenresurser.
EU antog därför det s.k. vatteninitiativet, som innebär att EU och medlemsstaterna har åtagit sig att nå millenniemålen inom vattenområdet.
Därefter tog kommissionen initiativet till en samordning av ramdirektivet och EU: s vatteninitiativ, där Grekland ledde initiativet i den del som rör Medelhavsländerna.
Samarbetet syftar till att med stöd av principerna i gemenskapens ramdirektiv om åtgärder på vattenpolitikens område göra det lättare att införa åtgärder som möjliggör en ändamålsenlig förvaltning av vattenresurserna i Medelhavsländerna.
Samarbetet mellan EU: s medlemsstater och tredjeländer kring Medelhavet har resulterat i att arbetsgrupper har inrättats, och en av dessa kommer att behandla frågan om vattenbrist.
Dessutom kommer riktlinjer att utfärdas i slutet av året, där man vänder sig till såväl EU-länderna som övriga länder kring Medelhavet.
Man kommer även att föreslå åtgärder för att förebygga och hantera vattenbrist och torka.
Vattenfrågan har hög prioritet i miljöhandlingsprogrammet på kort och medellång sikt, det s.k.
SMAP, som tillämpas på regional nivå.
Att övervaka åtgärderna inom SMAP ingår i programmet, och för de flesta åtgärder finns tillgång till rapporter.
En ingående utvärdering av programmet planeras under året, och ni kommer att få del av resultaten.
Hittills tyder allt på att SMAP har utfallit positivt och bidrar till att erfarenheter och bästa praxis inom framför allt vattenområdet lyfts fram och utbyts.
I SMAP 2-programmet mellan 2002 och 2005, där gemenskapen bidrog med 6,2 miljoner euro, var två av de åtta projekten direkt inriktade på vattenförvaltning.
I det kommande miljöhandlingsprogrammet på kort och medellång sikt, det s.k.
SMAP 3, kommer man att inrikta sig på förberedelserna för en integrerad förvaltning av kustområdena och se till att tillhandahålla tekniskt bistånd till medlemsstaternas regeringar.
Olika relevanta handlingsplaner håller redan på att undertecknas och förväntas pågå i tre år med början i januari 2006.
