# ID: svediakorp-gov463470
# author: Gintaras Didžiokas (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talmanmina damer och herrar!
Jag vill först och främst tacka föredraganden Jean-Claude Fruteau för hans förtjänstfulla och mycket innehållsrika arbete.
Socker har alltid varit och kommer enligt min uppfattning alltid att vara en strategisk produkt.
Därför är de pågående stridigheterna om regler och bestämmelser för sockerproduktion och handel med socker ingen slump.
Vi får inte glömma att en betydande del av EU: s ekonomi, från jordbruk till industri, har anknytning till denna produkt och att det i samtliga sektorer arbetar människor.
Dessa människor bidrar i stor utsträckning till bruttonationalprodukten (BNP) genom att försörja sig själva och sina familjer och ta hand om barnen.
När vi driver igenom reformerna har vi alltså ingen rätt att se ned på dessa människor, våra egna länders medborgare.
Vi kan inte nonchalera deras intressen eller låta något bli ett hot mot deras anställning eller inkomst.
Jag tycker mig nämligen märka just en sådan hotbild.
Jag beklagar att kommissionen tog föga hänsyn till parlamentets åsikt när den lade fram förslaget.
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt föredraganden försökte förbättra förslaget, men jag är inte säker på att de lyckades fullt ut.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att reformen i mycket större utsträckning gynnar utvecklingsländerna och de transnationella företag som döljer sig bakom dem, samt storföretagen, än de mest utsatta grupperna inom EU, det vill säga jordbrukarna, fabriksarbetarna och landsbygdsbefolkningen i allmänhet.
Trots att jordbruksutskottet har infört åtskilliga förbättringar anser jag alltså att det framlagda förslaget är olyckligt, orättvist och okänsligt, och att miljontals landsbygdsinvånare som redan nu lever i fattigdom kommer att drabbas hårt.
