# ID: svediakorp-gov463454
# author: Witold Tomczak, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
De metoder som används för att reformera sockermarknaden går tvärt emot både EU: s och den gemensamma jordbrukspolitikens strategiska mål.
EU subventionerar att överskott av B-socker dumpas på tredjeländers marknader.
Detta är dyrt, och det leder till en snedvridning av den internationella handeln.
Begränsningar i sockerproduktionen bör i första hand införas i länder med höga B-kvoter, och det bör vara de som ska bära kostnaderna för reformen.
När allt kommer omkring tjänar A-kvoterna till att tillgodose medlemsstaternas egna behov.
En kombination av A- och B-kvoter skulle därför innebära att fler medlemsstater skulle riskera att upphöra med att vara självförsörjande av socker.
Det skulle också innebära att de länder som inte har bidragit till att skapa denna kris till följd av överproduktion skulle ådra sig omotiverat höga omstruktureringskostnader.
Mot bakgrund av målet med reformen är detta ett orättvist och ologiskt förslag.
Kostnaden för att lösa problemen med den överproduktion som ett fåtal medlemsstater har orsakat kommer att täckas av andra medlemsstater, i synnerhet de nya som när allt kommer omkring har betydligt lägre B-kvoter.
Varför skulle de behöva göra det?
EU: s gamla medlemsstater har tilldelats en B-sockerkvot på 2,7 miljoner ton medan de nya medlemsstaterna endast har tilldelats 0,12 miljoner ton.
Hänsyn till miljön har också förbigåtts i den föreslagna reformen.
Jordbrukarna kommer att tvingas att intensifiera sin produktion av sockerbetor och koncentrera den till utvalda länder och regioner, allt på grund av den ökade konkurrensen.
Vad har detta att göra med miljöskydd?
Denna reform kommer också att vara till nackdel för den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen.
Den kommer att resultera i att ytterligare jordbruk kommer att försvinna och att sockerfabriker kommer att säga upp sina anställda, något som går emot Lissabonstrategin.
Den föreslagna reformen för sockermarknaden grundar sig på en underlig uppfattning om solidaritet, vilket vi tyvärr har kommissionen och vissa regeringar att tacka för.
Den reform av sockermarknaden som nu diskuteras står i strid mot den gemensamma jordbrukspolitiken.
Återigen är det uppenbart att denna politik är vanlig …
