# ID: svediakorp-gov463453
# author: Paul Verges, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker ger upphov till stor oro både i AVS-länderna och i de yttersta randområdena.
Denna oro är särskilt stor på ön Réunion, där sockerrör fortfarande är den viktigaste grödan.
Mobiliseringen av aktörerna i sockerrörssektorn har inte varit förgäves.
Den har skapat stora förändringar av den ursprungliga reformplanen.
Vi noterar dessa stora förändringar och ger vårt erkännande åt det arbete som har utförts av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och dess föredragande.
Vi får dock inte lura oss själva.
De åtgärder som har föreslagits för att mildra effekterna av denna reform är tillfälliga och som sådana bara förmildrande omständigheter som bara syftar till att vinna en acceptans för en reform vars effekter i slutändan kan bli katastrofala.
De yttersta randområdena delar samma öde som AVS-länderna i detta avseende.
Vi kan inte låta dem tro att deras framtid är säker.
Den är ännu mindre säker på grund av att det finns en stor osäkerhet om vad som kommer att hända efter 2013.
Utöver den otillräckliga gemenskapskompensationen, vilken nationell kompensation kommer det att bli, och, ännu viktigare, kommer den att fortsätta efter 2013?
Denna oro är ännu mer legitim på grund av att det vid toppmötet i Hongkong antyddes att en ny debatt kommer att inledas 2009 med konsekvenser för EU: s budget, inklusive den gemensamma jordbrukspolitiken.
När vi vet att ett sockerrör motsvarar sju års skörd i genomsnitt, varefter det måste planteras på nytt, är det lätt att se att denna osäkerhet kan underminera det förtroende som krävs för att uppfylla de återplanteringsmål som hittills har fått stöd av Europeiska unionen.
I slutändan är frågan hur sockerrörssektorn ska kunna räddas.
Fru talman!
Jag ska avsluta med att säga att det i denna situation där våra odlares framtid inte är säker efter ett sockerrörs livstid blir omöjligt för oss att godkänna det betänkande som ligger framför oss.
